De allra flesta människor har nog någon form av “bucket list” eller en lista på saker du vill hinna se/göra innan du dör. Listan kan bestå av allt från enkla vardagliga saker till dödsföraktande upplevelser och iallafall jag blir extra exalterad varje gång jag upplever något som står på min lista. Jag upplever att min bucket list växer och förändras ju fler punkter på listan som jag bockar av och senaste gången detta hände för mig handlade det om vulkaner.
På min lista stod den luddiga upplevelsen ”Se en vulkan”, en barndomsdröm som fastnat hos mig efter att ha sett Kalle Anka nästan bli inslängd i en sådan när jag var barn. Vulkaner finns det många av här i Centralamerika och det tog inte lång tid innan vi började vandra upp för dem. De första vulkanerna var inte aktiva, så min punkt på listan förändrades till att jag nu ville se en aktiv vulkan. Vulkanen Fuego i Guatemala var den första aktiva vulkan som jag fick se spruta ut rökpelare och mullra på ett sådant sätt som jag aldrig hört förut. Även om det var en otroligt häftig upplevelse så gnagde ett litet missnöje i mig och jag insåg att det jag ville se var en glimt av jordens innanmäte bubblande i en krater. Från det ögonblicket stod “Se lava” på min bucket list och ett riktigt bra ställe att få se detta är vulkanen Masaya som ligger på vägen mellan Managua och Granada i Nicaragua.
Solen hade nästan gått ned när vi kom fram till entrén. (Foto: Privat)
Masaya är en aktiv vulkan och det märkte jag snabbt när jag började närma mig. Bästa tiden att åka dit är på kvällen då den lysande röda färgen från vulkanen syns i kontrast till Nicaraguas nattmörker. Hjärtats frekvens ökade när vår bil kom upp på krönet och backade in i parkeringsrutan bredvid kratern. Alla bilar som kom upp i samma grupp som oss gjorde detsamma och det var häftig känsla att se hur bilarna stod startklara med bakluckan vänd mot kratern redo att snabbt köra därifrån om Masaya skulle visa tecken på utbrott. Det röda skenet lockade oss mot kanten och där fick jag äntligen se lava våldsamt bubbla cirka 200 meter nedanför oss. Lava kastades upp på väggarna och det var med barnslig förtjusning som jag tog in allt från det röda skenet mot himlen till den kokande kitteln av lava nedanför mig.
Vulkanen Masaya lyser upp mörkret med sitt rödgula sken och skapar en kuslig men häftig atmosfär. (Foto: Privat)
Vi fick femton minuter att njuta av upplevelsen innan visslorna från parkvakterna ljöd som gjorde oss uppmärksamma på att vi var tvungna att gå tillbaka till bilarna för att ge plats åt nästa grupp uppe på vulkanen. Känslan när vi åkte tillbaka till Granada var ett nöjt lugn för att jag nu kunde bocka av vulkaner på min bucket list. Fast det här var inte sista vulkanen för mig, jag älskar att vara på vulkaner.
Här kan jag bocka av vulkaner från min bucket list:
Vad finns på din bucket list?
Gilla Ett annat liv på Facebook för att inte missa nästa inlägg av Ulrika:
Ulrika skriver även på sin privata reseblogg Ankor på vift.
