Hoppa till innehåll

Vi såg Gulögd pingvin på sydöns östkust

Efter vår lilla roadtrip inåt landet för att cykla på Otago Central Rail Trail hoppade vi in i vår campervan Ralph och rullade ut mot kusten och havet igen. Vi tog sikte på det lilla samhället Moeraki.

Moeraki är känt för flera saker.

  1. Den mycket ovanliga Gulögda pingvinen
  2. Moeraki Boulders (perfekta och släta runda stenar på stranden)
  3. Fleurs Place (En fisk- och skaldjursrestaurang som uppmärksammats av kändiskocken Rick Stein)

Min och Leannes relation vilar tryggt på tre grundpelare som vi har gemensamt. Som av en slump råkar dessa tre grundpelare, som du ser, finnas i just Moeraki. Vi båda älskar djur. Vi båda älskar naturen och dess olika fenomen. Och vi är djupt förälskade i mat.

Givetvis checkade vi av alla tre sakerna i Moeraki.

Vi väntade över en timme – sen kom pingvinerna

Längst ute på udden ”Katiki Point” precis söder om samhället Moeraki bor en grupp gulögda pingviner. Det går inte att komma i närheten av dem och deras nästen då det växer stora buskar i vägen och dessutom är avspärrat (mycket bra!). Men det är möjligt att se dem på avstånd, om du har tur och har ett skarpt öga.

Pingvinerna är ute och jagar föda hela dagen och kommer tillbaka precis före och under skymningen. Vinden ven, det var molnigt och småkyligt. Men vi slog oss ner på en sten med vår kikare och ett zoomobjektiv på kameran.

Vi väntade. Och väntade. Vi väntade ännu mer och väntade lite till. Många andra besökare kom och passerade, men ingen väntade lika länge som oss. Vi började tänka att vi nog inte skulle få se några pingviner. Klockan tickade över en timmes väntan.

LÄS MER: Stor guide till att resa och jobba i Nya Zeeland >>

Ute på udden ”Katiki Point”.

Men så plötsligt syns en liten rackare sakta vagga upp för grässlänten. Den första gula pingvinen uppenbarade sig. På grund av träd, buskar, stenblock och en gräsbank kunde vi inte se pingvinerna komma upp ur vattnet. Vi såg dem bara när de passerade en kort sträcka innan de försvann in i buskagen till sina nästen. Under den kommande halvtimmen såg vi sedan ytterligare 5-6 pingviner. Många fler bor nog inte här. Den gulögda pingvinen är starkt utrotningshotad och lever bara på Nya Zeeland och på ett fåtal öar söder om Nya Zeeland.

MER FRÅN VÅR RESA: ”Vi såg vilda delfiner på västkusten” >>

Kan du se pingvinen? Den här bilden är alltså tagen med full zoom. Då kan du ju förstå hur långt bort från pingvinerna vi är.

Här syns den lille rackaren tydligt.

Att få se dessa vackra djur var en belöning som fick nackhåren att resa sig. Vi jublade i det tysta, tittade på varandra och kramades. Gjorde tysta high fives och hade leenden hela vägen mellan öronen.

En helt fantastisk upplevelse som vi aldrig kommer glömma.

Här syns flera pingviner tillsammans.

Moeraki Boulders – ett snabbt stopp

Det var inte det bästa vädret när vi stannade till vid de kända stenarna på stranden – de så kallade Moeraki Boulders. Vi stannade till väldigt kort, knäppte några bilder och förundrades över detta häftiga naturfenomen.

Fleurs place – vår bästa matupplevelse

Fleurs place i Moeraki är ett absolut måste om du är ett fan av mat. Och framförallt fisk- och skaldjur. Fleur fyllde 80 år dagen innan vi var där, men hon var givetvis själv på plats i restaurangen och tog upp beställningar och småpratade med gäster. Restaurangen har uppmärksammats av kändiskocken Rick Stein. Rick fick av den engelska tidningen Daily Mail erbjudandet att flyga var han ville i världen för att äta på en restaurang och skriva en recension. Han valde Fleurs Place och resten är historia. Hos Fleur är det i princip fullbokat varje kväll. Restaurangen är byggd i trä och temat är lite fiskbodskänsla. Den ligger precis vid vattnet och fisken som tillagas här är givetvis nyfångad. Utanför guppar fiskebåtarna och vågorna rullar in i Moeraki.

Vi båda beställde något i stil med ”dagens fångst” som var tre olika fiskfiléer på en talrik serverats med potatismos och sås. Jag skrev aldrig ner vilka de var och nu sviker minnet, men jag minns att vi gick därifrån riktigt belåtna. Det kan ha varit vår bästa restaurangupplevelse någonsin.

Här är en bild jag tog med min iPhone på vad vi åt.