Johanna: ”Vem är jag? Egentligen?”

Hej alla läsare! Till att börja med är jag jätteglad att jag har fått möjligheten att skriva här och jag är jätteglad – på riktigt jätteglad – att just du har hittat hit. Jag hoppas att jag kan inspirera dig till att tänka nytt, tänka hållbart och att våga utveckla din kreativitet och kanske hitta just din grej här i livet (alla har något, de flesta har bara inte hittat den än och jag letar nog fortfarande, även om det känns att jag är på väg åt rätt håll).

Men vem är jag? Tjaa, jag strävar efter att kunna lite om nästan allt men att presentera mig själv har jag alltid tyckt var svårt. När jag får frågan brukar blicken vandra bort mot horisonten och jag försvinner i den existentiella frågeställningen ”Vem fasen är jag egentligen och vad gör jag här? Vad är mitt innersta väsen? Varför blev jag som jag blev? Ser andra mig på samma sätt som jag ser mig själv?”

Om jag försöker utan att flumma iväg för mycket heter jag Johanna, är 25 år och bor i Sunne i Värmland. I en liten hyreslägenhet. Ganska normalt vid första anblicken, jag lever inte i ett queerfeministiskt kollektiv eller ett torp i skogen, även om det senare är någon slags dröm jag haft sedan jag var liten. Ett queerfeministiskt kollektiv hade också varit mysigt men tanken på en liten gård, utan grannar nära som kommer lunkande som Ove Sundberg i Solsidan eller står i fönstret mitt emot och tittar på mig när jag lagar mat, har en särskild plats i mitt hjärta.

På den här tilltänkta gården vill jag äta mat som jag odlat själv och kunna koppla bort stressen från världen utanför så fort jag kommer in på gårdsplanen. Katter, höns och folk som betyder mycket för mig. De som inte bor just där bor kanske i närheten och vi hjälper varandra och tar oss tid för att vårda våra relationer.

En liten Johanna som fångar dagen i 90-talsmiljö

Men jag kommer inte från Sunne från början. Jag växte upp i grannorten på andra sidan bergen. Innan jag råkade trilla in här för tre och ett halvt år sedan har jag läst journalistik, lite marinbiologi och haft ett halvt ofrivilligt sabbatsår hos pappa när jag slutade skolan. Hittade inget jobb men tyckte det var rätt skönt att landa och ta saker i sin egen takt så jag var väl rätt nöjd med tillvaron.

Efter ett par år här i Sunne har jag insett att jag trivs bättre inom äldrevården än jag trodde när jag först började med det. Nu har jag tagit upp det här med att plugga igen. Den här gången till undersköterska. Så mitt liv just nu går mycket ut på att suga upp kunskap och smida planer för framtiden. Och längta till utlandspraktiken i vår.

Om jag ska beskriva mig själv utan att hamna i det där stirra-mot-horrisonten-tillståndet säger jag att jag är optimistisk, nyfiken och lite sprallig. Det är så jag ser mig själv. Ett av mina favoritdjur är getter (seriöst, så fort jag är någonstans lyckas jag alltid på något konstigt sätt bli kompis med en get). De speglar nog mig lite också: fulsnygg, dumsmart och äter sopor.

Mer om soporna en annan gång…

Peace out och här får ni en get i Skåne