Du sitter där framför tv:n med din kaffekopp och njuter av fredagsmorogonen när Jenny och Steffo välkomnar dig till helgen. Eller du kanske som vanligt vaknar och rullar igenom Expressens senaste nyheter.
Nej, men se där. Två unga, glada, lyckliga, kära människor som med energi och livsglädje berättar att de ska följa sina hjärtan. De ska bli dykguider i Thailand. De ska sälja alla sina saker. De gillar inte svenssonlivet. Notera det. DE gillar inte svenssonlivet. Detta betyder inte att de inte gillar dig. Detta betyder inte att de föraktar alla som lever svenssonlivet.
Ge mig en anledning, en enda anledning till varför du efter att ha sett och läst detta ska ta saken i egna händer och sprida negativ energi? Här sprutar det ut fullständig lycka från tv:n och tidningsartikeln men du måste printa ner några negativa ord riktade till dessa unga, lyckliga tu.
Att vi som följer våra drömmar är en last för skattebetalarna, vi får höra att vi kostar pengar, att vi kommer hem när pengarna är slut, att vi är ”ännu en hippie som kommer stå på Arlanda med bara ett hajhalsband som enda ägodel” medan resten av vännerna har hus, bil, barn och vovve.
Varför?
Är det avundsjuka? Har du själv missat drömmen för länge sen och det är försent nu? Då kan jag tala om för dig, välkommen hit till Ett annat liv. Vi har flera bevis för att det aldrig är försent. Läs dessa artiklar:
Claes sålde alla sina saker 51 år gammal. Nu sju år senare är han fortfarande på resande fot.
Annika, 35, reser runt hela planeten med sin man och tre barn.
Joachim och Sara flyttar från Sverige med sina barn
Linda och Tobias valde inte själva att kontakta tv och tidningar för att försöka pracka på dig sina åsikter. Det var tv och tidningar som ringde dem och gjorde bedömningen att detta livsval är ett intressant inlägg i samhällsdebatten.
Med sin enorma källa av kärlek och glädje tackar de självklart ja till att ställa upp med förhoppningen om att kunna sprida kärlek, värme, inspiration och glädje till så många som möjligt.
Men det förstod inte du. Du sura, tråkiga, hatande internetkommenterare. Du var tvungen att skriva de där negativa orden. De där orden som går rakt in i hjärtat och tar bort en liten, liten del av glädjen.
Varför? Varför kan du inte vara glad för någon annans skull?
Jag vill verkligen veta. Jag förstår inte.
Vi på Ett annat liv-redaktionen kommer fortsätta sprida vår inspiration, glädje, kärlek och värme. Det behövs mer av det i världen.
Tror att det delvis kan handla om kognitiv dissonans (https://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans). Den kan man försöka hantera t.ex. genom ”Surt sa räven om rönnbären”-strategin… Även om den inte är så lyckad… Generellt verkar ju många provoceras av de som vågar välja andra vägar än de som ”den stora massan” väljer. Dock kan man ju tycka att man kan hålla tyst om man inte har nåt positivt att säga. Det försöker i alla fall jag lära mina barn… 🙂
Kommentarer är stängda.