Jag satt och åt frukost här om dagen och läste på baksidan av ett mjölkpaket, som en ofta gör.
Där stod ”I en perfekt värld botaniserar man bland nyheter, väljer de bästa grönsakerna, jämför priser och småpratar med ostmästaren om vilken frukostost man ska köpa, varje gång man handlar. Men hur många har tid med det en vanlig vardag? Vi har! Därför har vi gjort grovjobbet åt dig: sållat bort det som inte håller måttet och bara sparat det bästa”.
Jag reagerade direkt på meningen ”Hur många har tid med det en vanlig vardag”. Den här meningen bankas in i oss överallt i samhället. Vi hör alltid om hur vanliga familjer inte hinner med att lägga livspusslet. Men herregud, att det ens finns ett ord som ”livspussel”. Vi hör hela tiden om hur det ska sparas tid med olika matkassar och att det finns snabba lösningar till middagar och annat för att familjer inte hinner med på grund av jobb och rutiner.
LÄS MER: Patrik: Jag tycker synd om barnen när surfplattan tar över >>
Det har blivit så fullkomligt naturligt och vanligt att inte ha tid att ingen höjer på ögonbrynen längre. När någon säger att de har fullt upp och inte hinner med små vardagliga sysslor och istället har hittat en lösning eller som i det här exemplet, ja då får de nickande medhåll och det är inget konstigt alls.
Däremot är det konstigt i allmänhetens ögon om en lever ett helt motsatt liv. För några år sen mötte jag en trevlig kille när jag var ute och vandrade på Sörmlandsleden. Han var rörmokare, singel och levde i en etta med låga fasta kostnader. Han jobbade 6 månader om året och sparade pengar så att han kunde vara ledig 6 månader. Han berättade att han hela tiden fick frågan ”Men va, varför jobbar du inte”. Han fick hela tiden möta höjda ögonbryn och förvånade ansikten.
LÄS OCKSÅ: Patrik: Jag är lat och jag skäms inte över det >>
Detta är ju helt skevt. Hur kan det ha blivit så här? Hur kan det ha blivit så vanligt och helt okej med att vara stressad och så upptagen att man inte hinner småprata med ostmästaren om vilken frukostost som är godast. För det som står på det där mjölkpaketet är sorgligt nog faktisk verkligheten för många.
LÄS OCKSÅ: ”Varför är det inte okej att göra ingenting?” >>
En sådan här vardag borde vara normaliserad enligt mig. Allt annat borde leda till höjda ögonbryn. Foto: Patrik Enlund
Det sjuka är att vi har normaliserat det. Om personer från förr i tiden fick möta personer idag skulle de ju tycka det var helt skevt att vi inte har tid att stanna upp. De skulle komma med höjda ögonbryn och förvånade ansikten.
Visst, på ”den tiden” så att säga, jobbade ju folk mer i sina hem och gårdar och mjölkade kor och slog gräs. Men det vill jag nog lova, de hade alltid tid att prata med ostmästaren om vilken ost de skulle köpa.
En vardag utan stress. Där tid finns och inga måsten regerar, det borde vara normaliserat. Allt annat borde leda till höjda ögonbryn.
Fler inspirerande texter:
Därför är Paradis-Oskar i ”Rasmus på luffen” min idol >>
Om du dör i morgon – vad skulle du göra nu? >>
Varför ska jag jobba hela livet när pensionen ändå suger? >>
Vem kunde ana att lycka är en fysisk känsla? >>
Bara 833 kronor mer i pension om du jobbar hela livet >>
Jag blir 30 – måste jag växa upp och skaffa ett vanligt liv nu? >>
Nya Zeeland tar fram den absoluta lyckan i mig >>
