Så var det då dags att berätta om Dortmund. En stor stad med ett väldigt livligt centrum. I de alla centralaste delarna får inga bilar åka överhuvudtaget. De kvarteren är helt ägnade åt gångare och cyklister som kan kryssa mellan stadens många torg och kyrkor. Det är väldigt många kyrkor på liten yta här. Dem vill jag kika in i.
Jag knyter mina fotriktiga skor och känner mig mer än redo att ta mig an Dortmund. Det är lördag, 25 grader och sol. Ni kan ju tänka er. Hur mycket folk som helst. Men det är kul tycker jag, även om jag föredrar en folktom fjällvärld. Men är man i en stad så är man.
Ljudnivån är hög kring lunchtid, det skrålas och skålas i både det ena och det andra när jag passerar genom stan. Mitt i smeten mellan kebabstånd och McDonaldssrestauranger ligger en av kyrkorna. Kontrasten är extrem. Innanför den jättelika porten i ekträ råder tystnad. Inne i ”Propsteikyrkan” hörs ingenting av utsidans hetsiga kommers.
Där jag sitter i kyrkbänken och insuper atmosfären kan jag inte låta bli att fundera på hur tusentals människor bara passerar utanför just nu. De flesta har nog aldrig varit inne här. Det är vackert. Så otroligt vackert. Även om jag själv inte är religiös är det något mäktigt med kyrkor. Så mycket handgjorda detaljer i både interiör och exteriör. Så mycket historia.
Den här kyrkan har stått här i tusen år och kommer stå här i tusen år till. Den har i princip alltid sett likadan ut. Samtidigt har miljarder människor passerat utanför. Flera generationer har kommit och gått men kyrkan består.
Jag går vidare förbi det stora torget Hansaplatz. Jag kommer fram till Sankt Maria kyrka och Sankt Reinoldi kyrka som ligger precis intill varandra. Sankt Maria kyrka är dessvärre stängd för dagen men Reinoldi har öppet. När jag koncentrerat knäpper ett par bilder på kyrktornet ser jag till min förvåningen att det står några där uppe på en balkong som omgärdar tornet. Det finns inga skyltar om någon trappa. Jag frågar lite försynt i en informationsdisk i anslutning till kyrkan och får reda på att jag kan fråga den gamle mannen i hörnet inne i kyrkan.
De flesta tittar in i kyrkan, strosar ett varv och går sedan ut. Jag inser att de inte vet vad de går miste om. En liten tur upp i kyrktornet med utsikt över hela staden. Den gamle mannen öppnar en tung dörr med en nyckel. Det här är en unik upplevelse för oss som vågar fråga. Jag får hela kyrktornet för mig själv och njuter av vinden i håret och utsikten över Dortmund. Det är så platt i omgivningarna att jag ser långt. Förorter, industrier och fält.
När jag njutit färdigt av kyrkan och utsikten tar jag mig tillbaka till den stora Hansaplatz ett stenkast härifrån. Där pågår lördagsmarknaden för fullt.
Det doftar av curryketchup från alla små stånd som serverar den klassiska tyska snabbmaten Currywurst. En grillad wurst (korv) hackad i bitar med pommes och curryketchup. Du får den på en liten vit papptallrik för cirka 2,50 Euro.
Här säljs också färskt kött, färsk fisk, mängder med frukt och grönsaker.
I ett av stånden står två damer och tillverkar våfflor på ett järn. Våfflorna är sådär härligt gyllenbruna och ser ut som klassiska belgiska våfflor. Sådana där tjocka. 60 cent styck och då kan du få florsocker strött över.
Jag köper en nygräddad och blir nästan lite besviken. Mina förväntningar var för höga. Det är nästan bara luft och våfflat är för söt.
Marknader är som ett skådespel. Jag kan vandra omkring i myllret i evighet. Det är så mycket som pågår samtidigt. I ett av stånden säljer någon ostar av alla dess smaker och storlekar. En annan har ett stort urval av marinerade oliver.
Dortmund är en modern europeisk stad. Modern arkitektur blandad med historiska byggnader och kyrkorna. Väl utbyggd kollektivtrafik och ett fint centrum. En del av gågatorna har mycket grönt och skönt.
Passerar du genom Europa är Dortmund ett mysigt stopp.