Det här kommer vara det kortaste inlägget jag någonsin har skrivit. Jag har nämligen en fråga till er läsare och önskar att det är ni som skriver istället för mig. Tanken med inlägget är att göra en liten artikelserie där vi gemensamt utreder den stora frågan jag ställer nedan.
Efter ett tag här nu på Ett Annat Liv så har jag läst otaliga kommentarer från bloggens inlägg, jag har fått personliga mail och meddelanden på Instagram där ni frågar HUR det är möjligt att resa och leva så här, hur man kan leva ett annat liv vare sig utomlands eller i Sverige. Svaret är enkelt: Fundera över vad du vill, gör en plan och utför den. Det är så vi skribenter på Ett Annat Liv gör. Våra liv utifrån kan upplevas som enkla, ansvarsfria och spontana men sanningen är att vi också kämpar med våra egna hinder och den stora utmaningen ligger i att överkomma dessa. Principen till att leva ett annat liv är enkel men som sagt, genomförandet är inte alltid lätt men absolut möjligt. Jag vill så gärna hjälpa så du också hittar en väg att överkomma dina hinder så att du kan leva det liv du vill leva – ett annat liv, så därför frågar jag dig:
Vad håller dig tillbaka?
Det finns ju säkert lika många svar som ni är läsare. Men jag undrar uppriktigt – vad är det? Hjälp mig att hjälpa er och bombardera mig med era hinder nedan i kommentarsfältet eller skjut iväg ett meddelande på Instagram.
Jag väntar med spänning och uppföljningen kommer nog bli minst sagt utmanande och spännande om inte förhoppningsvis givande också!
Er Andrea xoxo
Hej
Svårigheten ligger i jag vet vad jag har men inte vad jag får. Risken att förlora det man faktiskt tycker om att jag har o sen ångra mig. Är mina tankar ”bara” egentligen – det är grönare på andra sidan? Finns det utrymme för mer privat diskussion/coathing i detta? Mvh Petra 😊
Hej Petra! Självklart kan vi göra det. Maila mig på andreaendres87 @ gmail.com 😀
1. Barnen. Mina barn har ett liv på vår nuvarande ort, och det gör ont att slita upp dom från det (även om man är på väg mot något som förhoppningsvis är bättre) 2. Man vet vad man har men inte vad man får. Tänk om nya platsen inte alls är bra och man ångrar sig? (Dumma magkänsla som spelar en spratt) 3. Ekonomi. I storstaden har jag jobb och funkar inte det så finns det alltid andra jobb. Kommer jag behöva göra avkall på sånt jag gillar och som är viktigt för min familj om vi flyttar? (Som tex skidsemestrar etc.). 4. Närhet till familj och vänner. Drömlivet ligger inte i en storstadsregion och därför behöver vi komma bort längre. Tänk om kontakten med vänner och familj blir sämre? Vi kommer heller inte kunna vara spontana och bara komma över som vi kan göra nu. 5. Vart ska man ta vägen?? Valmöjligheterna är till synes oändliga. Hur ska jag kunna välja rätt ort? (Drömmen är ett lugnare liv på landet med gård och djur och odling). 6. Känslan. Jag är en känslomässiga. Det måste kännas rätt i magen helt enkelt. Tänk om det dyker upp något bättre? Och något ännu bättre? Hur ska man veta när det är rätt?
Hej Andrea
Fint intiativ! För min del handlar det om att jag har levt många år med män som tänker på sig själva och jag har tappat bort mig själv i det. Är ensamstående idag med mina barn försöker få saker och ting att funka men ändå alltid denna känsla av att man inte duger som man är.
Mvh Ulrica
Hej Andrea!
Här kommer mina top 3, baserat på empirisk undersökning från mitt eget liv. =)
1) Andra människors åsikter
2) Rädsla över att misslyckas (kopplat till ovanstående)
3) Prestationsångest
Jag är rädd för att göra detta själv, nu har jag min famil, mina arbetskamrater och livet är inruta & förutsägbart. En vet vem och vad en har, men inte vem och vad en får om en lämnar skutan, tänk att bli ensam då. Om en sedan ångrar sitt steg, och inte har ett jobb att gå tillbaka till!?! Jag skulle vilja ha möjlighet till tjänstledighet utan att behöva ange speciella anledningar, då skulle jag satsa! Eller kunna jobba i intervaller och därmed vara ledig längre perioder. Jag är också rädd för att jag är för gammal, folk som vågar satsa på uppbrott och en annorlunda livsstil, är oftast yngre. Jag är snart 50 år. Kram och tack för en bra och inspirerande sida.
Alltså underbart vilken respons! Vad mdiga ni är som delar med er av era innersta tankar. Jag kommer göra mitt bästa att ta hänsyn till alla dessa funderingar i nästa inlägg i denna artikelserie!
Er Andrea 🙂
Ekonomi.
Kommentarer är stängda.