Upptäck härliga Val d´Orcia

ARTIKEL I SAMARBETE MED EXTERN PARTNER

---

Tänk dig att företa sig en resa rakt in i medeltiden fast fortfarande befinna sig i en modern värld, ungefär så kändes det att besöka det härliga området Val d´Orcia i Toscana när vi var där i juletid. Här ligger de urgamla byarna tätt bland vackra kullar och ängar. Det ger en ro i kroppen och massor av glädje bara av att befinna sig här.

Befolkningen är mycket välkomnande och man känner sig inte som en turist när man kommer hit. Jag spenderade en dag med att resa runt lite i den vackra dalen och besökte några av alla de underbara platser som finns här.

En av de platser jag besökte och verkligen kan rekommendera alla att se åtminstone en gång i livet var de varma källorna i Bagno Vignoni som erbjuder alla en skön upplevelse, man behöver ju inte ha en sjukdom för att tycka om att sänka ner en kall kropp i varmt vatten.

Ska du åka till Toscana så se till att du har minst en dag med lugn och ro så du kan åka runt och besöka de olika byarna, de fina kyrkorna, se de böljande ängarna och uppleva gästfriheten.

Mot slutet under en av mina dagar här så kom jag till en liten pittoresk by och kände det var dags att få mat i magen, jag styrde givetvis kosan mot en liten lokal restaurang där jag snart satt med ett glas vin och en god middag.

Ägaren av restaurangen hade många frågor om vem jag var, var jag kom ifrån och mycket mer och vi satt och samtalade en bra stund medan jag åt. Han tyckte nog om sällskapet för det dröjde inte mer än en minut efter att jag ätit klart innan han frågade om jag ville följa med och spela tombola. Det lät spännande så jag tackade självklart ja och vi gick tillsammans genom byn och hamnade till slut i ett litet rum som låg bakom kyrkan.

Rummet var fyllt av människor, främst kvinnor och barn, och de satt alla hopklämda runt flera bord. Jag såg att de hade kort med nummer på framför sig, och på borden låg det påsar med något som såg ut som bönor. Jag fick en plats mellan ett par gamla damer som leende hälsade mig välkommen samtidigt som de försökte få tyst på de busigaste barnen genom att hyscha ljudligt. Spelet Tombola drog snart igång och det var då jag insåg att det hade väldigt stora likheter med att spela bingo online fast med den stora skillnaden att det inte fanns någon teknisk apparatur i lokalen, förutom lamporna då.

En man satt och ropade ut nummer som han drog, och vi satt och lade bönor på korten om de var med där, och man fick höra hur de ropade ut ”ambo”, ”terno”, ”quaderna” och ”cinquina” blandat med många ”ssssshhhhh” från de gamla damerna. Om man fick två, tre, fyra rader eller full bricka kunde man vinna salamikorvar och choklad. Ett annat pris var också en liten bok med böner och det berodde nog mest på att vi befann oss i en kyrka.

Det var en härlig upplevelse och en sak som jag inte vill ha ogjort. Jag trivdes verkligen där mellan de gamla tanterna, stämningen var underbar och verkligen ett minne för livet. Jag testade att få samma upplevelse hemma igen genom att besöka BGO Casino, men det blir inte riktigt samma sak även om det också var skoj. Jag föredrar nog det levande spelet som jag fick uppleva när jag besökte Toscana.

Toscana och Val d´Orcia-dalen bjuder på mer än bara roliga spel med lokalbefolkningen. Mellan de gröna kullarna slingrar sig mysiga grusvägar mellan de medeltida byarna. Hit kommer som sagt väldigt få turister – man känner sig unik. Hitta byn som du trivs bäst i och spendera tid bland gränder och på mysiga restauranger.

I den lilla byn Pienza som ligger högt uppe på en av kullarna med utsikt över hela dalen bor bara drygt 2 000 personer. Byns centrum finns med på Unescos världsarvslista. Bara därför är det värt ett besök. Men Pienza är också världskänt för sina goda Pecorino-ostar gjorda på fårmjölk. Ett smakprov är ett måste.

När jag befann mig i Pienza blev jag förutom av osten även överraskad när jag fick delta i ännu en kulturell upplevelse. Det var ett spel som hade med julen att göra och inkluderade den klassiska maträtten Panforte som man skulle kasta på ett bord.

Jag vet inte vad min kära mor skulle sagt om hon hade sett mig – men sagt och gjort. Vi ställde upp oss cirka fyra fem meter från bordet och turades om att kasta den pajliknande Panforten på bordet, den som kom närmast kanten var den som vann. Ett riktigt skoj spel som jag vill prova igen, och kanske kommer jag då att låta bli att pricka golvet.