Vad händer när främlingar uppfyller varandras drömmar?

To read this article in English press here >>

Nyligen påbörjade jag en resa utan någon egentlig plan eller något bestämt slutdatum. Allt jag hade var en intensiv längtan som drog mig mot havet och en vag idé som på senare tid hade börjat att växa fram. En idé om att resa på ett sätt som tillåter mig att hjälpa några av människorna jag möter att uppfylla sina drömmar samtidigt som jag uppfyller mina.  Jag undrade om det vore möjligt och gav mig slutligen iväg för att testa.

Jag hade tidigare gjort något liknande när jag, tillsammans med hjälp från volontärer och privata sponsorer, organiserade en veckolång utbildningsresa till havet för 92 föräldralösa barn i Kenya. Under resan, som barnen fick i julklapp, uppfyllde vi deras dröm om att få se havet för första gången i sina liv. Samtidigt uppfylldes vår önskan om att resa, utforska spännande delar av Afrika på ett meningsfullt sätt och växa på ett personligt plan.

Barnens reaktioner var otroliga, glädjen oändlig och stoltheten över att ha vågat simma i den enorma Indiska Oceanen omöjlig att dölja. Resan väckte något i dem; den gav dem tilltro och mod till att inte bara drömma utan även att våga tro att de är värda sina drömmar och att drömmar faktiskt kan uppfyllas. Den väckte även något inom alla oss som hjälpte till att organisera resan; nya perspektiv, en ytterligare dimension till meningsfullt resande, en fördjupad insikt, inte bara i hur mycket vi har förmåga och möjlighet att ge till andra utan även hur mycket mer vi får i gengäld. Och slutligen en känsla av kärlek och tacksamhet intensivare än vad någon av oss hade upplevt dessförinnan.

Nedan kan ni se barnens reaktioner när de såg havet för första gången:

 

 

 

Trots att resan till havet var över förväntan så var det ett kortsiktigt projekt med en tydlig början och slut. Den var noggrant planerad in i detalj, fullt finansierad, välorganiserad och strukturerad. Min senaste idé är å andra sidan det helt motsatta. Jag vill att den här resan ska pågå länge, vara odefinierad och förbli öppen för möjligheter som dyker upp längs vägen. Jag vet inte vart min längtan kommer att leda mig men jag har bestämt mig för att lita på den och tillåta den där lilla, vaga idén att ta mig vart den än är på väg.

Jag har sparat tillräckligt med pengar för att klara mig i cirka ett halvår varefter jag kommer behöva finna andra lösningar. Jag försöker att övertyga mig själv om att det är OK att det är så, att jag inte behöver oroa mig, att jag kommer lösa det längs vägen. Jag är inte säker på att det kommer att bli så men jag har ändå packat ner dykutrustningen och kameran och köpt flygbiljett till en destination som jag har drömt om mycket länge – Azorerna.

Jag är äntligen på väg tillbaka till havet. Jag ska dyka igen. Jag ska lära mig att segla. Jag ska engagera mig i projekt som jag tror på och ändamål som jag brinner för. Och jag ska se vad som händer när främlingar delar sina drömmar med varandra och bestämmer sig för att hjälpa varandra att uppfylla dem.

Om du vill veta mer om barnens julklappsresa till havet eller läsa om  andra liknande reseprojekt kan du kika in på: https://pointsoftears.wordpress.com/dreamstories/

Gilla Ett annat liv på Facebook för att följa denna och andra inspirerande reseberättelser från olika håll i världen: