Varje dag bjuder på något speciellt

Det är tidiga mornar här. Antingen äter vi hemma (kaffe, juice, och rostat bröd) eller så åker vi direkt till någon av stränderna i närheten för en större frukost. Vi badar, leker i sanden, gungar och spelar boll. Vilar i en hängmatta. Pratar med andra föräldrar. Äter lunch. Valle vandrar omkring och utforskar ställen. Maja sover på en filt på marken, i skuggan av de stora träden, när hon inte kryper omkring och stoppar skräp i munnen. Timmarna går men vi behöver inte oroa oss för tiden.

Vi är alltid på samma ställe när vi är på stranden nedanför här. Personalen är underbar, maten är god och man känner sig välkommen. Vi lär känna de andra gästerna och barnen får kompisar.

Vissa dagar åker vi till Thong Sala, som är den största staden här på ön, ungefär tjugo minuter från där vi bor. Äter en middag eller kikar i affärer. Det är skönt att variera stranden med lite annat emellanåt.

Andra dagar åker vi till någon av stränderna på andra sidan ön och tar en dagsutflykt. Det ena stället mer fantastiskt än det andra. Ibland åker vi genom så vacker och storslagen natur att det inte ens känns verkligt. Vi har många gånger förstummats av utsikten, av att befinna oss högt upp i bergen, med det gröna havet långt ner på ena sidan och urgammal djungel som stupar ner på andra. Det är en känsla som inte går att beskriva, att liksom befinna sig mitt i allt det gigantiska. Man känner sig så pytteliten och på något sätt ödmjukar sig inför naturen. Det är fint.

När barnen sen ska sova är klockan runt sju och vi vuxna kämpar för att hålla oss vakna, men många kvällar somnar vi samma tid som de små. Det blir som det blir. Vi är oftast helt färdiga, och vi har faktiskt slutat att gå ut och äta på kvällen eftersom barnen bara krisar av trötthet ändå. Mellan klockan fem och sju på kvällen ungefär är myggen som värst så vi försöker hålla oss inne då. Valle får yoghurt, macka och frukt hemma. Jag och Rasmus köper hem mat när de somnat.

Det bästa är att varje dag bjuder på något speciellt att ta med sig i sin lilla minnesbox. En måltid som är något alldeles extra. Ett fint möte med människor som stärker en. Att barnen hittar en kompis att dansa och leka med. Valle som hälsar och tackar på thailändska helt plötsligt. Eller bara att få se en varanödla stor som en hund stå vid vägkanten och äta sopor.

Vi skulle egentligen hyra huset vi bor i nu i två veckor till, men kommer förmodligen att lämna redan i veckan. Värdarna är fruktansvärt otrevliga, och vill ha betalt för saker som skulle ingå i hyran, till exempel byte av sängkläder och handdukar. Det får vi betala för trots att jag frågade specifikt om det skulle ingå. Vi fick även betala för att de skulle fixa stoppet i avloppet i duschen, vilket var redan när vi flyttade in. Annars skulle vi få göra det själva sa de. En städning av huset har vi betalt ganska mycket för, och det enda de gjorde var att vika sängkläderna och sopa golvet, vilket jag hade gjort själv precis innan. Tråkig attityd och inga leenden. Vi orkar inte tjafsa då de är ganska aggressiva utan vi kommer åka vidare istället.

Så, vi njuter av det sista av Koh Phangan för snart lämnar vi ön för nya äventyr någon annanstans!

Gilla Ett annat liv på Facebook för att inte missa texter från Natalie: