Tekla: ”Jag har blivit förälskad i ett land”

Jag har bivit förälskad i ett land. En nyfunnen vän och jag sitter på muren som gränsar mellan huset vi bor i och ett risfält. Han plinkar på en gitarr och jag tittar ut över landskapet. Det är tidig morgon och böneutropen från moskéerna runt om börjar avlösa grodornas nattliga sång. Lätta och varma vindar blåser även om klockan inte ens är halv fem på morgonen. Då och då tittar månen fram mellan molnen på himmeln.

Vi säger inte mycket, det märks att båda njuter av stunden. Vid tillfällen kan jag ha svårt att beskriva känslor men detta är inte ett. Jag känner mig löjligt glad, lite som när man fick ögonkontakt med personen som man hade ringat in i skolkatalogen på högstadiet. Det sprudlar och kittlar inom mig. När jag tänker på var jag befinner mig spricker min mun upp i ett stort leende och jag blir förvånad. Inte hade jag trott att jag skulle trivas så här bra i Indonesien. Jag trodde inte riktigt att jag skulle trivas så här bra någonstans.

Jag känner mig hemma. Varför vet jag inte specifikt men jag kan föreställa mig flera anledningar. Kanske för att människor möter varandra med leenden? Solens värme? Eller att det är en väldigt kravlös vardag? Hursomhelst mår jag bra här. Samtidigt som jag har denna känsla av hemma så upplever jag nya saker varje dag.

Dagarna går samman, jag har svårt att urskilja vad som var igår eller i förrgår. Kanske var det tidigare än så? Det är en skön känsla när allt blandas samman. Tid och ännu mindre dag spelar ingen roll. Det är en stor kontrast för mig, att rätt upp och ned få en kravlös vardag. Inga tider att passa, inte en lång att göra-lista. En omställning som bitvis är utmanande, jag är uppvuxen och van med en strukturerad livsstil. Denna tid är otroligt givande för mig, jag övar på att vara utan en plan. Inte en dag har jag haft späckad med måsten på över en månad.

Vi har suttit på muren i någon timme och mörkret börjar spricka upp till gryning. För mig som är van vid nordligare soluppgångar tycker jag att solen stiger väldigt fort över horisonten. Ett eldrött klot välkomnar ännu en dag men för oss är det läggdags. Vi passar på att sova de första timmarna på dagen, bara för att vi kan. Om jag har möjligheten att anpassa mitt dygn för att se både soluppgång och solnedgång, klart jag gör det!