Tänker inte folk? Svaret är mycket riktigt: Nej

Foto: frankieleon/Flickr

Kvalitetstid. Familjepussel.

Du känner igen dem. Du har hört dem förut.

Relativt sett nya ord till vardags. För vem behövde ett ord för kvalitetstid när all tid var kvalitet? Vem behövde ett ord för en stressig vardag som inte går ihop när inte stressig vardag fanns?

Sociala medier har skapat ett ostoppbart monster. Vi kan kalla monstret för ”Fru/Herr Perfekt”. Det har blivit viktigare att dokumentera hur bra en har det på Facebook och Instagram istället för att faktiskt ta tillvara på den där kvalitetstiden med familjen som allt fler har mindre av.

Familjelivet ska vara perfekt. Utåt sett.
”Titta vad kul vi har med familjen när vi åkte och plockade svamp med farmor.”
”Titta vilken nyttig och god mat mina barn får äta”.
”Nu är det helg, då åker vinglasen fram till den romantiska parmiddagen med maken/makan”.

Du känner igen det. Du har hört det förut.

Utan att någon egentligen ville det så har livet blivit till en tävling med slagorden ”Den som har det bästa och roligaste livet med mest prylar vinner”. Priset: Fullständig lycka.

Men vinnarna av den där tävlingen, de som gick in i väggen för att de jobbade för mycket, de som jobbade för mycket för att kunna köpa alla de där prylarna som gjorde att de vann, de som stressade mellan jobb, hem och skola för att få kvalitetstid, ja dem har insett att det där priset som alla jagar, det är bara en illusion.

Gång på gång har det bevisats. Prylar och ekorrhjul gör ingen lycklig.

Attans då, nu satte jag mig själv i klistret. Den där sista meningen innebär en drös mail och kommentarer från Instagrammammorna och Facebookpapporna som desperat visst kommer hävda att de är lyckliga.

Jag säger inte emot. Vissa lyckas sicksacka fram på livets väg och hitta lyckan inne i ekorrhjulet. Grattis till er.

Följ Ett annat liv på Facebook för inspirerande resetexter och intressanta intervjuer i ditt flöde: www.facebook.com/ettannatliv

Jag pratade nyligen med en småbarnsmamma, den intervjun kommer snart att publiceras här på Ett annat liv. Hon fick mig att tänka flera varv när hon sa dessa kloka ord.
– En vanlig arbetsdag när barnen är i skolan och på fritids träffar jag dem kanske tre timmar totalt. Men när vi reser är jag med de hela tiden. Tryggheten är att vara med sin familj, sen var man är tror inte jag är lika viktigt. Det väger tyngre i min värld att vi får vara tillsammans än att vi måste vara på en plats. Det är vi som är tryggheten tillsammans, vi fyra. Resandet ger oss möjlighet att vara tillsammans, jämnt. Det är det vi vill åt.

Kloka ord. Mins sagt.

Någonstans på vägen har det gått fel i samhället. För hur kan jobb ha fått en sådan viktig status? Hur kan familjen få allt mindre tid? Hur kan vi gå med på att jobba fem dagar av sju per vecka för ett fåtal veckors semester varje år? Det är ett stort mysterium.

Tänker inte folk? Svaret är mycket riktigt: nej. Det är ju så lätt att bara trampa på. Göra som grannen. Göra som alla andra gjort tidigare.

Människan är av naturen lat. Varför tror du annars vi uppfann bilen för att kunna förflytta oss fast vi inte behöver, varför vi uppfann stegen för att komma upp i trädet när vi kan klättra? För att vi är lata.

Det är därför det är så lätt att fastna i rutiner, vardag och trygghet. Det greppar tag om oss och når in till vårt lata jag.

Jag säger inte att alla ska sälja huset och ut och resa. ”Alla måste vandra sin väg”, som Claes sa till mig i vår intervju. Det jag däremot säger är att alla borde stanna upp och ställa sig frågan: ”Varför är jag här”?  Det kan låta oerhört flummigt. Men testa får du se. Det är inte flummigt.

Genast kommer nästa fråga poppa upp. Vad får mig att stiga upp ur sängen varje morgon för att gå till jobbet? Om svaret är att du älskar ditt jobb – börja om och ställ frågan igen.

Tid med de du tycker om borde vara svaret. Varför ordnar du inte det då?