Sara Hofgren: Drömmen om en annan skola

”The world is a university and everyone in it is a teacher. Make sure when you wake up in the morning you go to school.” – Bishop TD Jakes

Det här ringer som musik i mina öron.

Det är stort. Det är vackert. Det är hoppfullt. Fyllt av tillit och ödmjukhet inför världen och människorna, vi har alla något att bidra med, alla något att lära av varandra.

Det här vill jag ge till mina barn!

Idag har jag min flicka hemma. Hon är sex år och får fortfarande stanna hemma när hon behöver eller bara vill det. Jag tänker på allt vi gjort idag, allt hon lärt sig, alla förmågor hon fått utveckla i godan ro. Jag tänker på alla andra sådana här dagar vi haft, alla år av frihet som både hon och jag, hennes äldre bröder och pappa haft, all den tid vi haft tillsammans som blivit till vårt alldeles eget sätt att leva och nog fått oss att växa ihop lite närmare. Jag tänker på vilken fantastisk skola omvärlden varit för oss, både hemma och ute på resa, hur mycket glädje den gett, hur mycket vi lärt oss, och jag tänker att det är sant:

Världen är ett universitet, alla är vi lärare och att få vakna upp till ännu en skoldag kan vara ett fantastiskt äventyr som tar ny fart varje morgon!

Med ord som de här känns ett valigt klassrum alldeles för litet, trångt, torftigt och fyrkantigt och världen för stor, spännande och rik på kunskap och klokskap för att inte upplevas.

Jag tänker på hösten när årskurs ett börjar och dagar som den här med min flicka är ett minne blott. När tre av tre barn måste infinna sig i sin skolbyggnad dag ut och dag in, när vi inte har friheten att följa våra behov och vår längtan mer. Och det klumpar sig inuti.

Jag vill ge mina barn någonting mer, jag vill inte att möjligheterna ska vara slut bara för att de blir äldre och skolplikten tar vid!

Med ord och tankar som de här är det också lätt att föreställa sig en annan skola!

Jag skulle vilja ge mina barn en skola där lärande får vara något naturligt, roligt och okomplicerat som händer överallt och hela tiden, där vi fångar tillfällen av nyfikenhet och upptäckarglädje och litar på att lust och längtan kan vara den bästa drivkraften, en skola som vi själva utformar efter just våra behov, frågor, erfarenheter, intressen och mål.

Jag vill ge dem en skola som låter utveckling få komma inifrån även om det tar sin tid ibland, och som ser att det är lika viktigt att få lära sig känna efter som att tänka själv och sedan ta ansvar för sina handlingar. En skola som ser att det finns lika många vägar till utbildning som det finns människor på jorden och ger var och en rätten att hitta just sin väg.

Jag skulle vilja ge dem och hela den här familjen en skola som för oss närmare varandra, stärker band och hjälper till att bygga upp våra relationer genom att vi lever och lär tillsammans, som ger oss full frihet att rå över vår tid och inte binder oss till en och samma plats under de tjugo år våra tre barn förväntas vara i skolan.

Och kanske viktigast av allt – jag vill ge dem en skola som visar att det finns så många olika sätt att leva, att det finns så mycket mer än ekorrhjulet!

Vi har gett våra barn mycket frihet och lagt grunden för ett annat slags liv och vi kan inte bara lämna dem där vind för våg, det är vårt ansvar visa en fortsättning.

Jag vill att de ska veta alla alternativ de har, alla möjligheter att forma sina liv just så som de själva vill!

Från jordens alla hörn reser familjer världen över och sköter skolan längs vägen, och det går alldeles utmärkt. Jag tänker att det måste väl finnas fler än jag som tror att även svenskar skulle klara detta, att skolplikten med allt vad den innebär inte bara blir en gammeldags och orimlig hållhake på familjer med barn i skolåldern, utan också en begränsning för vad utbildning och skola faktiskt skulle kunna vara!? Jag tror det finns fler än jag som önskar att Sverige 2017 skulle ha en lite mer öppen och ödmjuk syn även på ett så känsligt område som skola, och ha lite större tillit till vad föräldrar med mycket frihet under stort ansvar skulle kunna åstadkomma tillsammans med sina barn!? Och jag tror inte jag kan vara den enda som längtar efter mer rörelsefrihet och större öppenhet mellan länder och tänker att det är något som hör framtiden till!?

Drömmen att kunna resa vart vi vill och när vi vill men fortfarande ha en bas kvar i Sverige, att utgå ifrån och återkomma till, är kanske naiv men i allra högsta grad levande och här pågår febril tankeverksamhet nästan dygnet runt för att kunna förverkliga den en dag.

Verkligheten kan kännas trixig, men är det något jag lärt mig genom att läsa bloggar som den här och hänga med i forum för worldschoolande familjer så är det att ingenting är omöjligt! Det finns alltid en väg för den som vill, och den vägen vill jag dela med mig av här på Ett annat liv. Vilken väg vi hittar, hur vi tar oss fram och vart den leder står än så länge bara skrivet i stjärnorna. Den som följer med får se! Vad som kantar den kommer däremot att vara mer uppenbart, för hur mycket vi än drömmer och strävar framåt så pågår livet med tre barn alltid här och nu! Vi fortsätter envist att utnyttja tiden mellan skoldagar, scheman och terminer, världen finns runt omkring var vi än befinner oss och vi tycker livet blir så rikt när vi får dela det som familj. Jag hoppas kunna inspirera fler till att börja se världen som ett klassrum och upptäcka hur enkelt och roligt det kan vara att uppleva, utforska, växa och lära tillsammans! Jag hoppas att fler ska våga lita lite mer på sina egna förmågor och öppna ögonen för en annan skola.