Andrea och Adam hade inga pengar så de startade ett café i Kambodja. Det blev en succé. Sen bestämde de sig för att sälja. Även det blev en succé. Här är hela storyn om hur det gick till.
Frågan är Hur gör man? Hur hittar man? Var börjar man? I Kambodja, världens enklaste land, var det inte svårt att hitta en kanal för att hitta köpare. När vi hade bestämt oss för att flytta till huvudstaden, trodde vi inte nya ägare skulle hittas innan jag började min nya tjänst som produktutvecklare. Planen var alltså att Adam skulle stanna kvar så länge det behövdes samtidigt som jag organiserar vårt nya liv i storstaden.
Först och främst, skrev vi ihop en försäljningsannons som vi lade upp i flera av de hundratals grupper som finns på Facebook. Fejan används här för och av precis allt och alla från gästhus, restauranger, ekologiska gårdar till taxiföretag och till och med som offentlig kommunikationskanal av premiärministern. Vem eller vad man än söker i Kambodja, hittas på Facebook. Vi lade upp annonsen även på Instagram och här på bloggen och det var ingen dålig respons från er kan jag säga – vissa av er bokade till och med ett flyg hit!
Den 21:a februari publicerade vi annonsen och den 25:e februari var caféet officiellt sålt och den sista februari öppnade portarna till Sihanoukvilles bästa brunch igen! Det var ett head-to-head-race som bokstavligen slutade med en halvtimme som skillnad efter principen först till kvarn. Det var nog svettigt för både oss och alla inblandade. Det är ju inte varje dag man säljer sitt företag i Kambodja och det hör heller inte till vanligheten att vara ung och på resa och köpa ett café i ett av världens fattigaste och mest oorganiserade länder på joden. Alla ni som hörde av er, som bokade flyg, ställde otaliga frågor någonstans från många tusen mils avstånd och verkligen övervägde och till och med bestämde er för att släppa allt och flytta till Asien – ni är modiga, orädda och extremt beundransvärda! Livet är ett äventyr och visst är det så att vi alltid landar på fötterna igen? Så vad är där att förlora?
Det var väldigt intressant att få läsa och svara på alla frågor och därför vill jag ägna nästa inlägg till att djupdyka i dem igen och ge så tydliga svar och information som möjligt så att ni som fortfarande är sugna men osäkra vet vad ni kan vänta er.
Sammanlagt så var cafét stängt i endast två dagar. Under den tiden tog de nya ägarna sig hit från Vietnam. Nele och Laura är ett par tyska tjejer som faktiskt har varit stammisar hos oss hela månaden de spenderade i Kambodja innan de reste vidare. De till och med hjälpe oss i caféet när jag var i Phnom Penh i någon vecka. De är unga och oerfarna men sugna, orädda, har visioner, tror på vår idé och till vår största glädje, vill fortsätta Peace Food Café Sihanoihkville i samma anda. Min sista dag som också var dagen före min jobbstart, renskrev jag recepten till tjejerna och Adam lärde upp dem i sammanlagt en vecka framåt och till och med hur man körde vår gamla manuella Honda Vin. Under den veckan fixade vi med betalning, överföring av kontraktet och alla sociala medier-konton och därefter var det absolut och officiellt slut på vår era som caféägare av Peace Food.
Laura och Nele, de nya ägarna såg vår annons på Instagram och då började deras fantasi spinna och de kunde inte släppa tanken. De hade redan lämnat Kambodja, reste till Malaysia och Filippinerna och var på gång att köpa en motorcykel och köra igenom Vietnam och tänkte därefter fortsätta till Thailand, Malaysia igen och Indonesien innan de skulle hem till Tyskland och …. göra…. vad, ja det visste de inte.
Nu äger de ett café i tropikerna istället. Underbart! Grattis Laura och Nele <3 Och tack för den goda smoothien som jag dricker just nu. Äntligen finns ett vettigt vego-café i Sihanoukville som jag själv vill och har råd att äta på!
