Så är det att volontärarbeta – på riktigt

Halloj där! Livet ute i bushen är finfint, ja förutom att bismaken i vattnet visade sig vara en död ekorre som smugit in i tanken. Man vet inte vad som väntar en när man bor här, alltid lika spännande. Varje dag är verkligen en fröjd, och jag trivs väldigt bra.

Jag tänkte svara på lite kommentarer och uppmuntra er till att ställa alla frågor ni funderar över, stora som små, dumma som smarta. Ska försöka svara på de smarta frågorna.

Det verkar finnas intresse för volontärarbete så jag kör lite allmän information om detta. 

Volontärarbete betyder i stort sett att du arbetar utan att få betalt. Volontärarbete för mig är att prova på något nytt och roligt i ett spännande land. Ett yrke som jag aldrig skulle kunna göra i Sverige. Alltså vill jag ha en annorlunda upplevelse. Det kan dock ske vart som helst, man volontärarbetar även i sina hemländer. Det innebär att man arbetar. Det är ingen semester där du solar och dricker paraplydrinkar hela dagarna. Ibland (ofta) jobbar man fysiskt hårdare än man gör hemma. Många projekt är i fattigare länder där man inte har maskiner som hjälp till sådant man är van vid. Maten serveras på vissa ställen av projektet, eller så lagas den av volontärerna. 

Detta betyder ju inte att volontärprojekt bara är jobbigt och tråkigt. Nej. Du väljer förhoppningsvis något som du tycker verkar intressant, eventuellt i ett land som du gillar. Man märker att det finns två sidor av allt och för det mesta så glänser det positiva över det negativa. Det är ett intressant och kul sätt att resa för den som är aktiv, nyfiken, öppen och gillar äventyr. Jag måste påpeka igen, vill man ha saker serverat och inte känner att man vill arbeta så är det bättre att åka på en annan typ av resa. Man blir inte speciellt populär bland sina arbetskamrater om man inte är villig att hjälpa till. 

Oftast finns det en del av lokalbefolkningen på plats och du lär känna dem på ett sätt som man inte skulle ha gjort annars. Man upplever även landet i sig på ett helt annat plan än om man bor på hotell och äter all inclusive. Du kommer möta människor från hela världen. Troligtvis med liknande intressen som du eftersom att ni har valt samma projekt. Engelska har varit språket som används på alla tre projekt som jag varit på.

Jag valde att gå genom en organisation, man kan göra det billigare och prata direkt med vissa volontärprojekt men det är enklare att använda sig av en svensk organisation om man är ovan.

Jag läste igenom de volontärsidor jag är bekant med. Sök bara på volontärarbete på google så får du upp diverse alternativ. Jag har använt mig av goodtravel för ”Big 5-projektet” och Kilroy för farmprojektet. Jag är jättenöjd med båda. Det är enkelt att ta kontakt med dem på deras hemsidor. 

Det kostar en del att volontärarbeta på det här viset. Volontärprojekten lever på ditt bidrag, plus att du betalar för ditt boende och mat genom den summan som du betalar. Det kan handla om cirka 10 000 kr för två veckor eller tre veckor beroende på vilka du åker med och vart du åker. Vanligtvis ligger det på mellan 10 000 och 20 000 beroende på projekt. Vad jag har sett så verkar det billigare att volontärarbeta i Asien och Sydamerika än exempelvis Afrika. Vill man göra det så billigt som möjligt så gäller det att leta fram namnet på stället du vill vara på och sedan googla efter det. Troligtvis hittar du billigast på någon utländsk sida. Enklast och säkrast är att gå genom en svensk sida. Det finns luriga sådana också.

Efterforskningar kan göra att du slipper tråkiga överraskningar. Läs lite omdömen både på företaget som säljer upplevelsen och själva projektet. Människor idag kan enklare varna för bluffsidor genom omdömen. Tänk dock på att några få dåliga omdömen kan bero på annat än att projektet eller hemsidan är dåligt. Människor är olika och har olika förväntningar på projekten. Var kritisk när du ser bra och dålig kritik. Frågor du ska ställa dig vid dålig kritik kan vara: Vad är det som är dåligt? Hur ställer jag mig till detta?

Om det exempelvis var någon som förväntat sig att kela med de vilda djuren i parken och är missnöjda för att de inte fick det, är något helt annat än om någon anser att projektet inte håller vad de lovar i beskrivning. Företaget som säljer projektet bör även ha ett finger med i spelet där. Det är ett exempel taget direkt ur verkligheten. En person lämnade projektet eftersom att han förväntat sig att klappa djuren. Han hade betalat projektet, flygbiljett etc och suttit på ett flyg i över ett dygn för att bli besviken. Något måste ha blivit helt fel i kommunikationen. 

Jag kommer senare skriva om varför det är en dålig idé att åka på volontärprojekt där man tar hand om lejonungar. Alla projekt som finns på svenska hemsidor är inte bra projekt, de gynnar inte annat än att sälja upplevelser. Frågan är hur du ställer dig etiskt till detta. Exempelvis att lejonungarna som du tar hand om i slutändan bara är en produkt som ska skjutas av en rik jägare. Vill du inte ha en upplevelse där du känner att du faktiskt har bidragit till någonting positivt? Inte bara haft en positiv upplevelse. I den här frågan är jag själv stenhård. Dock är det mycket svårt att veta detta innan man kommer till projektet. I ett projekt här nere använde man pinnar när man umgicks med djuren, pinnar som djuren hade stor respekt för, gissa varför? Ett par lämnade det projektet och kom till oss på farmen. 

Det svåra är att faktiskt veta innan man kommer ner på projektet. Jag gjorde ”slarviga val”, jag gjorde inga efterforskningar. Dock blev det hur bra som helst, jag rekommenderar båda mina projekt. Jag hade tur och kommer att vara mer noggrann nästa gång.

Utöver projektpriset så tillkommer flyg och försäkring. Jag har lagt till reseförsäkring på min hemförsäkring, det blev billigast så. Annars rekommenderas Gouda av de flesta volontäresebolag.

Maten ingår oftast i projekten, ibland får man betala sin egen mat på dagar man är ledig, men det ska stå i beskrivningen. Utöver detta så behöver du fickpengar till eventuella utflykter, shopping eller något extra man gärna vill äta.

Jag vill absolut inte skrämma någon. Men jag tycker att det är supertråkigt om du betalar projektavgift, tar ledigt från jobbet, bokar flyg, betalar försäkring och så är detta inte alls vad du tänkt dig. Ställ därför alla dumma frågor du kan till kontaktpersonen som säljer upplevelsen. 

På projekt som handlar om att ta hand om djur så skulle jag säga att det generellt är flest tjejer i åldrarna 18-29, vanligast runt 20 år. Det är inget fel med att vara äldre, men se till att du fysiskt klarar uppgiftena för din egen skull. Ta reda på vilken typ av arbete som vanligtvis görs. Du kanske inte klarar allt, men det är roligast för dig om du klarar det mesta. Att gosa med djur innebär ofta att man även tar hand om en hel farm och allt vad det innebär. Man sitter alltså inte 8 timmar om dagen och kelar. 

På projektet som jag är på nu så har det varit en högre medelålder under de veckor jag varit här. Jag har träffat folk mellan 23-70 år gamla. Du får gärna vara äldre här, det är inte lika fysiskt krävande. Men det är fortfarande fysiskt krävande. Vi gör bush walks två gånger i veckan, vilket betyder att man är ute och går i värme och ibland stekhet sol i 2-3 timmar. Det är inte mycket fysiskt krävande och låter jobbigare än vad det är. Vi röjer även träd som elefanterna haft ner, utan motorsåg. Men har du svårt att gå eller röra dig alls av någon anledning så är det helt enkelt en dålig idé att åka. En kvinna här gör inte promenaderna, men hon gör bilåkningen. Det är mycket bilåkning, sitta och guppa runt i en safaribil i flera timmar i sträck, tycker du sådant är tråkigt så är det en dålig idé såklart. Men älskar du djur, pallar med det oväntade och kan gå så borde det inte finnas något som stoppar dig, vill man så kan man. När det gäller pengarna så finns det nog någon utgift som du egentligen inte behöver om du verkligen vill göra något annat för pengarna. Det handlar helt och hållet om prioriteringar. Ja det vill säga om man har en normal inkomst. 

Nej någon säljare är jag inte, gillar inte att lura människor. Den rättvisa sanningen tycker jag är bäst.

En ny samsungtelefon eller iphone är oftast en flygbiljett. Tre luncher ute kan vara lika mycket som ett billigare boende för en natt. Du väljer. En del har flera jobb under en period, andra är bara rika.

Då heter det att det är viktigare för mig att ha en/ett …. istället för att resa. Det är ingenting fel med det. 

Om det är något annat ni undrar, och speciellt kopplat till projekten jag har gjort precis så är det bara att fråga.

Nu gör jag två veckor till här. Flyttar från mitt älskade bush camp till det vanliga huset med el och internet. Med toa inomhus. Bush camp stänger en vecka, hur jag gör sista veckan har jag inte bestämt än.

Efter min tid här åker jag till Katmandu. Ett stopp som är lite plötsligt. Jag behövde något mellan ”big5” och orangutang i Borneo. Tänkte välja Indien, men där räknar jag med att bli sjuk. I Borneo är det promenader i 35-40 grader värme plus hög luftfuktighet. Känner inte att jag vill vara sjuk innan detta. Så det blev Nepal. Inspirerad av kulturen, Mount Everest (som jag inte ska bestiga) och de färgrika flaggorna i huvudstaden som jag sett på bild. Så nej, påläst om landet är jag inte. Ska bli kul att uppleva. Jag kommer att göra en ”workawayers” de första två veckorna. Det betyder att man åker hem till en familj eller organisation för att arbeta cirka fem timmar om dagen, fem dagar i veckan för mat och husrum. I fattiga länder betalar man fem dollar per dag som matbidrag. Ett betydligt billigare sätt att resa och säkert superintressant också då man möter lokalbefolkningen. 

Jag har betalat för att komma åt en ”databas” med folk som vill ha hjälp. Där skriver de vad de behöver och vad de erbjuder. Jag ville helst ha farm work eller lättare hushållsarbete. I huvudstaden och på landet. När man är klar skriver man omdömen. På det viset intalar jag mig själv att det är säkert. 

Men först har jag två veckor kvar här att njuta av.  

 Ann-Louise Westberg