Reser du med ryggsäck? Köp ett vitrinskåp!

Det står ett stort tungt vitrinskåp i min lada. Jag ropade in det på auktion. På Sri Lanka. På en backpackerresa.

Det var bara kort efter min ankomst till Serendip, Ceylon eller Sri Lanka. Denna tårformade ö ute i Indiska oceanen som under århundraden koloniserats och plundrats av otaliga nationaliteter. Jag hade lärt känna en ädelstenshandlare som under 70-talet lyckats byta till sig en stor sten. Det var en bonde som hittat den uppe i bergen. Den bytesaffären förändrade hans liv.

Han var då en fjunig nittonåring som just hade börjat studera geologi, och den gråa stenen som bonden visade väckte hans intresse. Exakt hur mycket som min nyvunne vän betalade för stenen har jag aldrig fått veta. Men det var tillräckligt för att bonden skulle ha mat på bordet i flera veckor.

Även med sina då ganska begränsade kunskaper i geologi så misstänkte min vän att något fint kunde dölja sig under den skrovliga gråa ytan. Det tog inte lång tid innan han förstod att det var en blå safir. Inte nog med det, det var en av de största blåa safirer som någonsin hittats. Enligt legenden så fördes förhandlingar med The Smithsonian i Washington DC, men stenen gick så småningom under klubban i London. För den då 19-årige geologistudenten innebar detta två saker. Om han ville kunde han i princip köpa halva Ceylon. Dessutom behövde han inte oroa sig för studielån.

Det var denne märklige herre som nu stod jämte mig, och översatte den babblande auktionsutroparens summor från det lokala språket Sinhala till det för mig mer praktiska engelska. Det märkliga skåpet påstods ha stått hos en juvelerare, och hade både ett vertikalt glas och ett horisontellt glas. Nästan som ett flipperspel, om liknelsen tillåts.
I skåpet hade dyrbara smycken exponerats, och nu stod det utomhus på en auktion i Colombo. Det som lockade mig att bjuda på skåpet var att det fanns två stycken låsta lådor på skåpet, men ingen hade sett någon nyckel…

Min fantasi om vad som dolde sig i dessa lådor visste inga gränser, och ganska snart hade jag ropat in det cirka 100 kilo tunga vitrinskåpet.

När auktionen var över stod det tre saker på gårdsplanen. Vitrinskåpet, en gul reklamryggsäck av uselt nylon och Anders Krasse. Den sistnämnde med en total övertygelse om att det i skåpet skulle dölja sig den där pensionsförsäkringen som han så väl skulle behöva.

Någon timme senare hade jag lyckats boka en liten lätt lastbil med öppet flak.  Det som var svårast var nog att förklara för min värdfamilj (där jag Couchsurfade) om att det stora skåpet inte skulle bli långvarigt i deras hall…

En hektisk tid följde. Jag drog mig till minnes att jag på ett party i Halmstad hade hört talas om ett svenskt företag som hade en liten sågverksverksamhet på Sri Lanka. Efter en stunds detektivarbete kunde jag lokalisera mannen bakom detta företag. Han hette Åke, och verkade kunna hyra ut lite plats i en av de containrar som han regelbundet skickade till Sverige. Med denna fantastiska kontakt kunde jag låta min loppisnarkomani blomma ut, så den närmaste tiden shoppade jag loss ibland Sri Lankas fantastiska loppisar och auktioner. Det handlade om mässing, oljemålningar och märkliga träsniderier. Jag fyllde mina kvadratmeter väl i den containern, vill jag påstå.

Min budget var skral, så jag avböjde ett erbjudande om att få följa med in i ett övergivet garage och bjuda på en motorcykel av märket Indian Big Chief.   ”Kanske en annan gång ” sa jag, givetvis kommer ett sådant tillfälle aldrig tillbaka. Däremot lyckades jag förvärva en idrottsmemorabilia som torde vara helt unik. Den 16 kilo tunga bronsstatyn av en fotbollsspelare skulle av aningslösa skrothandlare ha smälts ner och gjutits om till mer gångbara oljelampor. I grevens tid räddades denne något stele bolltrollare och fick dessutom åka båt till Sverige.

Vad fanns egentligen i vitrinskåpets två låsta lådor?

Var ska alla dessa märkliga föremål hamna?

To be continued….

Anders Krasse