Jag är hemma och värmer mig under filten med en kopp te. Men egentligen är jag inte här, jag är kvar där. Där, där snön hade fallit, fallit och lagts sig om ett magiskt glittrande täcke. Tankarna flyr, jag låter snowboarden skära genom pudersnön. Benen får jobba, blicken får söka, hela kroppen fylls med endorfiner.
Genom den glesa snöfyllda skogen, farten ökar, jag svänger hit och dit, uppför en kulle och ner, ner och jag faller men landar mjukt och jag brister ut i skratt. Tankarna flyr och jag tänker att dem får göra det. Den här dagen får gärna gå på repeat en stund till.
Över ett glas vin kvällen före bestämde vi lite spontant att imorgon åker vi på äventyr. Tre timmar från Hafjell hade det kommit nästan tre meter snö och vi skulle dit. Bjorli skisenter är en mysig liten anläggning som ligger i gudbrandsdalen i Norge.
6.30 ringer klockan. Upp och äta frukost. Vi är förväntansfulla över vad dagen har att bjuda på. Det är ännu mörkt när vi sätter oss i bilen. Vi far iväg. Vägen ramas in av höga bergstoppar, djupa dalar, älvar och massor av snö.
När utrustningen är på och liftkorten köpta står vi där och blickar upp mot berget, dit upp ska vi. Sittliften tar oss en bra bit upp. Vi svänger av mot vänster och tar oss bort mot ankarliften som tar oss högst upp på fjället. Vi beundrar utsikten och de omkringliggande fjällen. Vi är mer än redo för vårat första åk. Vi svänger av från pisten och ut i lössnön. Det är magiskt. Jag och min snowboard är som ett med snön just där och då. Vi kommer ner i skogen, försöker väja för träden, det går inte alltid så bra. Vi faller och kör vidare och faller igen. Vi har roligt.
Liftarna de går och vi åker. Vi kommer högt upp på fjället tar oss ner via lössnön. Vi hittar en skog där träden står med perfekt mellanrum för att jag ska kunna ge lite extra på snowboarden. Jag ökar farten och skär precis på ytan av den djupa snön. Grenar svischar förbi, på avstånd kan jag höra liften gå. Magarna kurrar och det är dags att inta våran matsäck. Smörgås och kaffe smakar väl och ger oss energi att fortsätta lite till. Vi åker tills benen inte längre orkar, tills vi är svettiga och helt slut av en dag i pudersnön. Jag försöker vara här och nu men det är svårt när jag vill vara där och då. Jag tänker att det kommer flera dagar med massor av snö.
Missa ingenting från Emelies liv som skidlärare på skidanläggningen Hafjell i Norge:
