Det finns en del fördomar om vilka bilar som plockar upp liftare. De fördomarna kan vi slänga i helvetesgapet på en gång. Jag har blivit upplockad av alla typer av bilar i sommar. Taxibussar, budbilar, lastbilar, veteranbilar, långsamtgående fordon, traktorer och det som jag ska skriva om idag. Dyra, coola sportbilar.
Det är en av de varmaste sommardagarna. Jag befinner mig i Stockholm och ska till Nyköping. Jag har dagen till ära valt att prova en helt ny plats att utgå från. Telefonplan nära påfarten till E4 söderut. Jag ställer mig i den första rondellen av två som har en passande bussficka precis intill.
Ett gäng bilar kör förbi min skylt som med svarta bokstäver skriker ut Södertälje. En svart Porsche Boxster kör förbi. Jag ägnar den knappt en tanke och fortsätter titta efter andra bilar.
När det tutar högljutt vänder jag mig om och ser att Porschen har parkerat i bussfickan. Jag får snabbt rafsa ihop mina grejer och springa dit.
Det här trodde jag inte.
Killen i fyrtioårsåldern med mörkt hår har ett par coola solbrillor på sig.
– Jag såg skylten och ska ju ändå till Södertälje. Jag ska till verkstan med bilen så vi får väl se hur långt vi kommer, säger han skrattandes.
– Fräsig bil, säger jag. Det är inte varje dag man får åka Porsche.
– Jo, fast det här är ju fattigmansporschen, säger han och skrattar.
– Det är ingen miljonbil, fortsätter han.
Jag tycker ändå det är lite roligt att få åka Porsche som liftare. Bilen ser jäkligt cool ut i alla fall.
Men precis som i livet självt, det är insidan som räknas och bakom ratten sitter en väldigt trevlig människa som valde att stanna.
Bilen visar sig vara en Porsche Boxtser. Personligt kan jag väldigt lite om bilar men får lära mig att motorn sitter bak.
– Det hör du när jag gasar, säger han och trycker på.
Det blir ingen hastighetsuppvisning mitt i eftermiddagstrafiken utan vi puttrar ner till Södertälje i laglig och bekvämlig hastighet innan vi skiljs åt.
När jag hoppade ur bilen den dagen trodde jag inte att det skulle hända fler gånger att en riktigt fräsig bil stannar till. Inte på en sommar.
Men det fick jag motbevisat några veckor senare när jag väntade i just Södertälje.
Södertäljebron som varit en het potatis den här sommaren i och med olyckan på midsommar och det utdragna arbetet med reparationen som stoppat upp hela E4.
Men det har varit perfekt för mig som liftare. All trafik tvingas av motorvägen och kör långsamt på en sidoväg. Jag kan ställa mig i närheten av den tillfälliga lösningen till påfart och hålla upp min Nyköpingsskylt. Jag får ögonkontakt med alla och de har all tid att läsa skylten.
Då stannar en mörkblå sportbil som jag som ni förstår inte kan placera. När jag hoppar in i den tvåsitsiga bilen berättar föraren att det är en Aston Martin.
Här sitter en trevlig men väldigt speciell herre som är någonstans mellan 30 och 40 år. Han börjar berätta om sitt intresse för Brottsförebyggande rådets (Brå) statistik.
– Jag tror inte siffrorna om mord stämmer, säger han och fortsätter:
– Jag har själv börjat undersöka detta. Sedan januari har jag gått in varje dag på Aftonbladet och Expressen och noterar alla mord. Efter ett år ska jag jämföra med siffrorna från Brå.
Där tar vår diskussion avstamp och jag besparar er detaljerna, det blir alldeles för långrandigt att redovisa här.
Jag njöt i alla fall av att åka Aston Martin.