Den lilla gejsern sprutar bara en meter hög, men det är ändå en häftig känsla där vi står på bara några meters hålls och bevittnar den.
Vi är i världens yngsta vulkaniska område – Waimangu valley. Det bildades den 10 juni 1886 då berget Tarawera hade ett enormt utbrott. Allt liv inom sex kilometer från berget utplånades, inklusive 120 människor som bodde i området.
Det är det enda vulkaniska område i världen som bildats inom ”den skrivna historien” och som kan tillskrivas ett exakt datum för bildandet.
SE VIDEO FRÅN VÅR DAG I WAIMANGU HÄR:
Berget Tarawera som hade ett vulkanutbrott 1886. Foto: Patrik Enlund
Berget Tarawera ligger precis intill sjön Rotomahana. På grund av utbrottet är sjön idag 20 gånger större än vad den var och 170 meter djupare. Precis söder om sjön fick även sju kratrar stora utbrott. Det är det som idag är Waimangu valley.
För varje ny fakta jag tar in under vår dag här faller hakan ytterligare mot golvet. Jag tycker det är något så otroligt häftigt med vulkanisk aktivitet. Det är liksom så planeten som vi känner den skapades. Naturens egen arkitektur.
1904, åtta år efter vulkanutbrottet, börjar det som kom att bli världens största gejser att spruta ut sitt heta vatten här. Ibland så högt som 400 meter – alltså i jämnhöjd med Empire State Building. Wow! Tyvärr, för oss, slutade den vara aktiv bara fyra år senare – 1904.
Kratrarnas utbrott söder om sjön öppnade upp jordskorpan och än idag läcker jordens inre värme ut i hela den här dalen. Värmen kommer från en kammare med magma bara så lite som 2 kilometer ner i maken. Läskigt, men häftigt!
Genom dalgången rinner konstant den heta strömmen av vatten ner till sjön Rotomahana. Här och där puttrar och bubblar det och het ånga stiger mot himlen.
I Waimangu valley finns möjlighet att ta en lång promenad genom hela dalen och upptäcka allt det häftiga. Detta går att kombinera med en båttur på sjön Rotomohana. Vi bestämde oss givetvis för att göra hela alltet.
En buss kör oss ner till båtbryggan och vi inleder dagen med en tripp på sjön nedanför det mäktiga berget som syns i horisonten. Vår kapten för dagen ger oss många intressanta och roliga fakta om berget, sjön och vulkanutbrottet. Han berättar att det på botten av den djupa sjön är temperaturen riktigt hög då hett vatten bubblar ut. Men det är ändå inte badvänlig temperatur uppe vid ytan.
I slutet av båtturen kommer vi riktigt nära flera aktiva små gejsrar och hela strandkanten ryker och låter.
En svart svan värmer sig i det heta vattnet. Foto: Patrik Enlund
Efter båtturen börjar vi promenaden tillbaka. Vi följer hela tiden strömmen av vatten, går över små broar och hoppar över stenar. Växtligheten i dalen är ung jämfört med närliggande områden i den här delen av Nya Zeeland. Och det märks. Naturen går alltid igenom olika faser och här har den inte kommit lika långt på grund av den totala omstarten som utbrottet innebar. Det är annorlunda typ av vegetation i dalen. Det är lite som att vi vandrat tillbaka i tiden.
Min höjdpunkt under dagen är ”Inferno Crater” som med sitt starkt lysande turkosa vatten är fantastiskt vacker. Här blir vi ståendes i tystnad och bara stirrar.
Inferno crater. Foto: Patrik Enlund
Lite längre upp ligger också imponerande ”Frying Pan Lake” som är världens största heta källa.
Vi mötte flera andra i dalen som även hade besökt det mer kända vulkanområdet ”Wai-O-Tapu”. Deras omdöme var att ”Wai-O-Tapu” är mycket mindre och mer turistigt än Waimangu. Vi stannade aldrig där utan nöjde oss med en av dem. Är man väldigt intresserad är det ju enkelt att besöka båda två.
