Vågorna rullar långsamt in från havet utanför ön Atauro i Timor Leste. När vågorna når den grunda delen bryter toppen av vågen och skapar det där härliga ljudet som bara en våg kan skapa. Vattnet porlar upp på den mörkbruna sanden och rinner sedan tillbaka ut innan nästa våg slår in.
Utsikten från verandan på lodgen här på ön Atauro.
Jag kan sitta hur länge som helst och titta på detta skådespel naturen ger. Det är rogivande och meditativt. Det ger hela min kropp ett inre lugn. När det är dags att sova på kvällen är vågornas ljud det sista jag hör.
Tanken slår mig att för vissa är detta bara en spellista när de ska sova. Rogivande ljud för att kunna slappna av. För mig är det verkligheten och vardagen. Jag är så tacksam att det jag nu kallar mitt hem har denna dagliga ljudkuliss.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade gett mig ut i världen den där dagen för snart tio år sen. Hade jag varit en av de där personerna med vågljud i min spellista? Troligtvis.
Hade jag haft tid att göra alla saker jag har tid med nu? Absolut inte. Det tänker jag ofta på. All tid som jag gett mig själv, och fortsätter ge mig själv.
Häromveckan, efter att jag lämnat mitt jobb på Maldiverna och innan jag åkte till Östtimor, spenderade jag tio dagar på Bali i Indonesien. Varje dag var ett oskrivet blad, jag gjorde vad jag kände för. Jag tog sovmorgon om jag ville och jag stannade uppe jättesent om jag kände för det. En sådan tillvaro gör något med kroppen som är svårt att hitta någon annanstans.
MER INSPIRATION: Jag jobbar inte – jag simmar med fiskar hela vintern >>
Solnedgången från Kuta Beach på Bali.
LÄS MER – Forskarna: Jobbet tar över våra liv >>
Vem har ynnesten att bara sådär hipp som happ ha tio dagar på Bali mellan två jobb? Inte många tänkte jag och njöt för fulla muggar. Jag var ute och surfade nästan varje dag, jag åt goda middagar och varje kväll tittade jag på solnedgången.
Jag tänker på vad jag fyllt all min nyvunna tid med de senaste tio åren. Så mycket jag gjort, så mycket jag sett och så många människor jag mött. Det har varit och fortsätter vara mitt livs äventyr.
När jag skriver detta och verkligen tänker efter. Verkligen känner in och funderar på hur jag mår så inser jag hur avslappnad jag är i min tillvaro. Här på ön existerar inte stress. Ett lugn jag inte sett på länge ligger som en kärleksfull hand över hela nuet. Det är underbart. Jag har sugits in i det och fullkomligen badar i den känslan. Det är svårt att beskriva med ord hur det känns. Jag vet inte ens om människor som lever i ekorrhjulet någonsin har känt den känslan. Det är liksom inget som kan uppnås under en helg på spa, en vandring i vildmarken eller under den årliga semestern. Det är något som tar lång tid att dra fram ur varenda cell i kroppen.
LÄS MER: Så får du jobb inom dykning – Patrik tipsar >>
