Det puttrar, bubblar och pyser överallt. I varenda krök står en skylt och varnar om livsfara och ber mig att hålla mig på stigen. Vi vandrar genom ett högst aktivt vulkaniskt område som förändras kontinuerligt. Platsen har döpts till ”Craters of the moon” (Månens kratrar). Det är lätt att förstå varför. Underjordisk aktivitet har fått marken här att kollapsa och skapat kratrar. Några av dem är tysta och stilla, andra pyser ut het ånga eller består av bubblande lera.
Vi känner hela tiden lukten av ruttet ägg på grund av det svavelväte som sipprar ut ur underjorden. Nya Zeeland ligger i det område runt Stilla Havet som kallas för ”Ring of fire”. Djupt under Nya Zeeland möts den Indo-Australiska kontinentalplattan med Stilla Havs-plattan.
Detta har medfört att Nya Zeeland har ett av planetens yngsta vulkaniska områden som sträcker sig över östra delen av nordön. ”Craters of the moon” är en av alla platser där vi kan uppleva underjordens aktivitet i den här delen av landet.
Kring Taupo och Rotorua på nordön finns det mängder med heta källor, gejsrar, varma bubblande lerhål och även mer eller mindre aktiva vulkaner. Vissa platser har blivit dyra turistattraktioner medan det på några håll går att se bubblande lera helt gratis precis intill vägen. Ute i havet inte långt från land i ”Bay of Plenty” ligger ”White Island” som är en fullt aktiv vulkan. Titta ut mot horisonten från stranden en klar dag och du kan tydligt se röken stiga ur vulkanen.
”Craters of the moon” har gjort det lätt för oss som är intresserade att ta del av planetens inre. Landskapet är unikt. På grund av den heta temperaturen i marken kan inte vilka växter som helst leva här. Här växer istället buskar och växter som anpassat sig för de unika och specifika förhållandena just här. På skyltarna som varnar oss står det beskrivit att marken när som helst kan kollapsa eller het ånga spruta ut. På bara tiotalet år har detta område ändrats flera gånger och kommer så göra även i framtiden.
Det är en speciell känsla att vandra genom detta busklandskap. Det tar mig på något sätt närmare naturen. Allt vi känner till på vår planet har på ett eller annat sätt skapats av vulkanisk aktivitet en gång i tiden. Bergskedjor, dalar, sjöar och landskapets utseende generellt.
Det är något häftig med det.