Jag kan inte sluta le. Det gör nästan ont i mungiporna. Jag är just nu i Mexico. Ja, du läste rätt. För första gången på två år har jag krängt på mig en ryggsäck och dragit ut i världen. Mitt hem. Min plats. Att vara på resande fot väcker något i mig som inget annat kan. Resultatet är ett extremt stort leende nästan hela tiden och en bubblande känsla i varenda cell i kroppen.
Här är jag påväg ombord färjan till ön Conzumel. Det är obligatoriskt med munskydd i Mexico fortfarande.
Corona och Quesadillas – MUMS!
I två år har jag längtat, räknat ner, väntat och suktat efter att få resa igen. Nu är jag äntligen iväg. Jag är sjukt taggad eftersom detta är första gången jag åkt till någon av de amerikanska kontinenterna. Det är första gången jag korsat Atlanten.
Trots att jag bara varit i Mexico några dagar har jag redan träffat så många härliga människor, haft så många roliga stunder, hört spännande resehistorier och lyssnat till andras drömmar.
Igår var vi ett gäng som delade en taxi och åkte till en strand på andra sidan ön. Klockan drog iväg och när det var dags att åka hem syntes ingen taxibil till. Plötsligt kommer en bil och jag slänger ut tummen i ren reflex. Bakom ratten sitter 22-åriga Kenji, en local som varit och surfat. Han stannar direkt och plockar upp vårt lilla gäng. Det hela slutar med att Kenji hänger med oss och dricker öl och äter middag i solnedgången. Han berättar också att han är DJ och ska spela på ett ställe på fredagskvällen. Givetvis ska vi dit.
Det bästa med att resa – alla nya människor jag träffar.
Jag kan inte sluta le. Det är exakt det här som är så fantastiskt med att resa. Det oväntade som händer och de möten jag får vara med om. Jag får lägga ytterligare berättelser till min samling av resehistorier.
Vad händer härnäst? Den som lever får se. Jag är spontan och going with the flow. Det jag vet är att jag ska vara på den här härliga ön, Conzumel. Tio dagar åtminstone och det är mest fokus på dykningen för min del.
Jag har hunnit med två dyk hittills.
Sen ska jag vidare på Yucatan-halvön i ytterligare två veckor. Det här är återstarten av ”ett annat liv”. Nu börjar det igen: Livet på resande fot. Dock, ska sägas, så är det en liten smygstart. Efter den här resan blir det en sommar i Sverige för att dra in lite mer till reskassan och förbereda det sista. I höst börjar ett annat liv på heltid och på obestämd tid. Men högst upp på listan står den latinamerikanska delen av världen – som jag smakar lite på nu.
Häng med här på bloggen så får du all inspiration du behöver för att följa din dröm.
