Det skaver och det är ovant. Det är många år sen jag inte hade ett resmål eller en dröm att se fram emot. Normalt är nästa äventyr redan bestämt och inbokat. Everest, Kilimanjaro, dykning, vandring, djungelsafari, glaciärvandring eller allt annat som jag brukar ha för mig. Men nu är kalendern helt tom.
Lite som själen just nu. Det känns verkligen helt tomt där inne. Det visste jag väl egentligen redan, men det blir väldigt tydligt nu, jag är inte hel utan mina äventyr.
Att vara i ett land där de pratar ett främmande språk, att bara en vanlig lunch blir ett äventyr i sig när matmarknaden myllrar av dofter och färger, att dagens största problem är att välja vilken strandbar som är bäst för solnedgången.
Jag minns så oerhört tydligt den där dagen när jag kom in i lunchrummet på jobbet, då på Sveriges Radio i Uddevalla. På det runda bordet, i hörnet bredvid bänken med diskhon och mikrovågsugnarna, låg ett resemagasin. På framsidan en mörk palm på en strand i en knallorange solnedgång.
En av all vackra solnedgångar jag tittat på under åren i Thailand. Foto: Patrik Enlund
Då hade jag aldrig varit i ett land med palmer. Det var våren 2013 och sen den dagen satt jag vid skrivbordet och dagdrömde om ett liv där palmer och solnedgångar är en del av vardagen. Jag hade förstått någonstans långt där inne i hjärnbarken att det faktiskt var möjligt.
Nu har jag levt exakt ett sådant liv i många år och det har varit helt fantastiskt. Corona-pandemin har abrupt kastat mig ut ur det livet och jag saknar det något fruktansvärt. Det kryper i kroppen, jag klättrar på vägarna och jag spenderar timmar framför olika videos och bilder från äventyr runtom i världen.
Jag saknar bergen och äventyren.
Jag förstår knappt att jag kunde leva ett vanligt liv tidigare. Hur kunde jag? Grejen är ju den att jag inte visste bättre. Men när du en gång fått smak på ett annat liv, ja då är det svårt att byta tillbaka.
Jag tittar på alla vanliga människor som rullar på med sina inrutade och rutinfyllda liv och tänker: ”Om de bara visste vad de går miste om”.
LÄS MER FINURLIGA TEXTER AV PATRIK:
Varför är det tabu att göra ingenting? >>
Vem kunde ana att lycka är en fysisk känsla? >>
Vad skulle du göra om du fick mer tid? >>
”Livet i Nya Zeeland är sjukt gött” >>
”Jag vill aldrig bli vuxen – jag är Peter Pan” >>
Hej Patrik!
Jag har följt din blogg i snart två år. Jag kommer att börja samma resa som du i November (om gränserna öppnas för oss svenskar). Jag har några funderingar och frågor. Finns det en möjlighet att skypa eller Zoom 15 minuter? Jag donerar en slant som tack!
Min mail: zappdanko@hotmail.com
Hej Daniel! Vad spännande det låter, jag har skickat mail till dig!
Kommentarer är stängda.