Patrik: ”Jag är hemma och kan äta mammas mat igen”

Jag är hemma! Hemma i det så vackra och fantastiska Sverige. Det kommer alltid att vara hemma. Oavsett hur långt jag åker och hur mycket jag förändras. De röda husen med vita knutar, den sköna skärgården, de vidsträckta ängarna, dem dramatiska kuststräckorna och dem gula åkrarna. Kossorna som betar och älgarna som spatserar. Hjortarna som hoppar och hästarna som galopperar.

Men det viktigaste av allt: Jag kan äta mammas mat!

Detta är mitt Sverige. Mitt hem. Njutning bland holmar och skär i Bråviken. Foto: Patrik Enlund

Det tog inte mer än två timmar från att vi landat på svensk mark som jag stoppade den första gaffeln med köttfärslimpa, kokt potatis, gräddsås, lingonsylt och inlagd gurka i munnen. Mammas köttfärslimpa. Mammas gräddsås.

Hur mycket jag än älskar att prova ny exotisk mat finns det absolut ingenting som går upp emot mammas hemlagade mat. Det tror jag varenda kotte som varit ute och rest kan skriva under på.

Medan jag har varit borta har mamma gjort något fantastiskt. Hon har flyttat från staden till havet. Till ett rött trähus med vita knutar. Det kan inte bli mer idylliskt. Det är här jag får den underbara möjligheten att komma och bo när jag är i Sverige.

Mamma som blåser såpbubblor i trädgården. Foto: Patrik Enlund

Det var med en helt otrolig tajming som vi kom till Sverige och prickade in en av de varmaste maj någonsin. En dag mätte temperaturen 30 grader. Wow liksom! Samma som vi hade när vi lämnade Bali.

Körsbärsträden står i blom, buskar och träd i exploderande grönska och blommor och bin precis överallt.

En kväll när solen sakta sänkte sig ner över det vackra landskapet tog vi en picknickkorg med muffins och gick ner till havet. Vi satte oss ute på skäret och bara tittade på solnedgången. Livet kan vara såhär fint.

Jag har saknat Sverige. Jag suger i mig ordentligt nu, för den här gången blir det bara 13 dagar i denna skönhet.

Solnedgång över Bråvikens lugna vatten. Foto: Patrik Enlund