I fyra år har jag nu levt på resande fot. Den 28 april 2015 är dagen då mitt liv tog en ny riktning. Det här är en speciell dag för mig, med lite av en högtidlig känsla faktiskt.
Idag, exakt fyra år senare, är jag om möjligt ännu mer säker på min sak: Det är såhär jag vill leva mitt liv.
När jag startade sajten Ett annat liv och blev uppmärksammad i tidningar, TV och radio var det många som reagerade. Någon skrev på ett forum någonstans på nätet att jag skulle komma hem efter ett år och stå på Arlanda med ett hajtandshalsband som enda ägodel.
När jag läste det kände jag hur en glöd tog fart inom mig. Jag ska minsann visa hela världen att det här är möjligt, tänkte jag.
Fyra år senare är jag fortfarande ute i världen och jag har inga planer på att ändra tillvaron som den är nu. Det känns skönt att bevisa tvivlarna.
LÄS OCKSÅ: Sagan om Ett annat liv: Dagen då jag fick ett uppvaknande >>
Vad har fyra år i världen gjort med mig? Var har livet tagit mig?
Först och främst: Jag träffade Leanne. Redan under mitt första år där ute var det något som förde samman oss likasinnade själar och här är vi nu med drömmande planer om ett resande liv tillsammans. När jag gav mig ut kände jag mig ensammast i hela världen – är det bara jag som tänker såhär om livet? Är det bara jag som inte vill jobba nio till fem vecka ut och vecka in? Jag hade givetvis fel.
Jag och Leanne under en av alla våra vandringar i Nya Zeeland.
Att resa i världen har lärt mig så otroligt mycket. Om människor, om mig själv, om dykning och om olika kulturer. Jag har utvecklat både min personlighet och mina kunskaper.
Min engelska är nog det som utvecklats mest. Med en brittisk flickvän, ett år i Australien och ett år i Nya Zeeland tror många att jag kommer från något av dessa länder. Jag kan inte låta bli att känna mig lite mallig över det. Jag tragglade med engelskan i skolan och gick ut gymnasiet med bara godkänt. Något jag var lite besviken över. Men nu har jag fått min revansch, jag slänger mig med ordspråk, pratar slang varje dag och hänger med när andra pratar i snabbt tempo med olika dialekter. Något som var omöjligt för bara fyra år sedan.
Något av det första jag gjorde efter att jag lämnade Sverige var att utbilda mig till Divemaster för att kunna söka jobb som dykguide. En dröm jag haft ända sedan jag tog mitt dykcert under min halvårslånga backpackerresa 2013.
I fem månader bodde jag i Cairns, porten till Stora barriärrevet. Här lärde jag mig allt om dykning, livräddning, säkerhet och att jobba på båt. Jag lärde mig allt om världen under ytan och hur livet där fungerar och hänger ihop.
Här är jag under en september-morgon 2015 vid marinan i Cairns, precis innan vi kastar loss för att åka ut till Stora Barriärrevet. Foto: Joe Redfern
Utbildningen ledde till att jag fick jobb och under två säsonger var jag dykguide i Thailand. Och vet ni vad? I november i år åker vi tillbaka för en tredje runda.
Jag har också jobbat på en stor köttgård i Australien, jag har jobbat på mjölkgård i Nya Zeeland, jag har jobbat på en camping och jag har utvecklat mitt eget företag som frilansande skribent, fotograf och videoskapare.
Jag lever fullt ut varenda sekund i mitt liv. Nu tar jag en sekund i taget och fokuserar på att njuta. Ingen vet om vi lever i morgon. Livet är kort, lev nu, följ drömmen – det gör vi.
LÄS OCKSÅ: Full insyn i vår ekonomi – Så är det att leva ”ett annat liv” >>
LÄS OCKSÅ: Patrik: ”Så är det att vara Digital Nomad” >>
