Vårt äventyr på den Nya Zeeländska västkusten fick sitt avslut i samband med vår paddling i Doubtful Sound. För en stor beundrare av berg och dramatiska landskap knöt det sig i halsen när jag såg bjässarna försvinna i backspegeln. De höga bergen som omgett oss på vägarna ända sedan vi kom till Franz Josefs glaciär nästan en hel månad tidigare var nu bara ett minne blott.
Det är svårt att ställa om i huvudet, men varje avslut är början på något nytt. Nu väntar sydkusten, också med ett dramatiskt landskap – på sitt eget vis.
Bluff
Vi gjorde ett snabbt stopp i Bluff och knäppte av några turistiga bilder vid den kända skylten. Detta är slutet på vandringsleden Te Araroa. Leden som sträcker sig från den nordligaste punkten på nordön och hela vägen ner till Bluff. 3 000 kilometer.
Vi provade också en ”Fish’n’Chips” som är varmt rekommenderad, men den var inte mycket att skriva hem om. Bluff känns som en liten stad som en både kan ha och missa.
GUIDEN: Jobba och resa i Nya Zeeland – Allt du behöver veta >>
Waipapa point – vackert fyrhus
Sydkusten öster om Bluff och upp mot Dunedin kallas för ”The Catlins”. Waipapa point är väl egentligen där denna kuststräcka börjar.
Vi promenerade ut till fyrhuset och spanade efter sjölejon, tyvärr såg vi inga just denna dag.
TIPS: Bussresan med Barbro och Maria besöker också The Catlins – Läs mer >>
Slope point – landets sydligaste udde
De böljande kullarna breder ut sig med vidpinade träd och kossor som betar i hagar med otrolig utsikt. Vi rullar i behaglig takt med vår campervan Ralph på de kringliga vägarna genom The Catlins. Det är inte berg – men det är vackert ändå.
Efter att ha rullat kulle upp och kulle ner kom vi Nya Zeelands sydligaste punkt på fastlandet. Slope point ligger ”bara” 480 mil från sydpoolen. Längre söderut har vi aldrig varit, rätt cool känsla ändå. Vågorna rullar in från Antarktis kalla vatten och vinden biter i våra kinder. Hösten har börjat komma i Nya Zeeland, det känns än mer här längst nere i söder.
LÄS MER: Vad kostar det att resa i NZ? Full insyn i vår personliga ekonomi >>
Curio Bay – Delfiner och förstenade träd
I mysiga och vackra Curio Bay spenderar vi en hel dag. Av en trevlig kille i klasskiosken får jag låna en våtdräkt. Ute i den halvmåneformade bukten ses ett helt gäng med fenor. Fenor som tillhör ”Hectors dolphin” (som vi också såg på västkusten).
Jag simmar ut över vågbrytet och är snart ute på mer stilla vatten. Av några delfinfenor ser jag inte en skymt. Men så, helt plötsligt dyker de upp. Bara 10-15 meter ifrån mig, ryvärr är vattnet så grumligt att jag inte kan se dem under ytan med mitt cyklop.
Men vilken känsla. Det här är så långt bort det går att komma från delfinshowen på Kolmården. Det här är äkta. Det här är på riktigt. Jag liksom darrar av nervositet, glädje, eufori och vill egentligen bara skrika rakt ut. Men jag blir nästan paralyserad. Det är som att hela världen stannar upp för en sekund. Och jag måste se löjligt fånig ut med världens största leende uppkrokat i örsnibbarna. Men inget skrik. Jag simmar runt i tystnad och fullständigt njuter. Att vattnet isar sig runt benen där våtdräkten tar slut gör absolut ingenting. Det här. Det är livet.
LÄS MER: Vi forspaddlade på häftiga Buller River >>
En ”Black back gull” spanar över omgivningarna. Foto: Patrik Enlund
På andra sidan udden mot bukten med delfinerna finns något att se när tidvattnet går ut. Förstenat trä. Det är första gången jag upplever detta. Det är alltså träd och stubbar som genom miljoner år omvandlats till fossil. Jag fingrar på det med mina händer. Det ser ut precis som trä men känns som sten. Hjärnan får liksom inte ihop det. Det är mäktigt. Naturen har skapat det här på egen hand. Det känns nästan för avancerat. Som magi. Hur är det möjligt. Men det är just det här som är det fascinerande med att resa.
Vi får lära oss så otroligt mycket och imponeras av hur fantastisk den här planeten egentligen är.
Vid skymning finns det goda chanser att se ”yellow-eyed penguins” precis här där de förstenade träden ligger. Vi var här just den tiden på året när pingvinerna börjar rugga. Då stannar de i sina bon flera veckor i sträck för att byta ut sina fjädrar. Någon hade sett en pingvin kvällen innan vi var här – men vi hade inte turen på vår sida. Hade vi varit här några veckor tidigare hade chansen varit större.
LÄS MER – Patrik: ”Jag styrde ett flygplan – helt sjuk känsla” >>
En del av en stubbe som under miljontals år blivit förstenat.
Ser du den fallna trädstammen? Ett träd i sten. Så jäkla coolt.
Det här var del 1 av vår roadtrip längs kusten ”The Catlins” i nästa inlägg skriver jag om sjölejon, vackra vattenfall och ett fyrhus med utsikt över en sälkoloni.
