Noshörningar och tigersökande i nationalparken Chitwan

Det skumpar och hoppar när bilen sakta puttrar fram längs den slingrande jordvägen. Vi kan knappt se något åt sidorna på grund av det extremt höga elefantgräset. Elefantgräs kan bli så högt som åtta meter.

Vi är på safari ute i djungeln hela dagen.

Innan jag började göra research för resan till Nepal hade jag ingen aning om att det går att åka på safari här. Visste du det?

Jag trodde Nepal bara var berg, berg och berg. Men här finns mer än så. I Nepal finns flera nationalparker och en av dem är ”Chitwan”. Här går det att se både noshörningar, bisonoxar, påfåglar, hundratals andra olika fåglar, apor och björnar. Och tiger.

Ja, du läste rätt. Tiger.

Vi bor för ett gäng dagar på ”Chitwan Gaida Lodge” i byn Sauraha som ligger precis vid floden som utgör den naturliga gränsen kring nationalparken. ”Gaida” betyder för övrigt noshörning på nepali.

Tillbaka i bilen på grusvägen. Vinden svalkar i ansiktet även om det inte är så varmt idag, tack och lov. Veckan innan vi kom hit hörde vi att det var 42 grader varmt i Chitwan. Puh!

Chauffören Theis rattar bilen sakta men säkert genom dyiga vattenpölar och över knölar i vägen. Bredvid oss på sätena på flaket sitter vår guide Bali, klädd i grönt och med en beigefärgad hatt.

Det har gått ett par timmar sedan vi korsade floden i en båt, en urgröpt trästock, för att ta oss till parkeringen med bilar på andra sidan. Redan då, innan vår safari officiellt startade fick vi se två noshörningar och en krokodil. Lyckoträff direkt. Ståendes på flodbanken i väntan på att få komma över med båten till nationalparken ser vi dem bada i floden en bit uppströms. En mäktig syn. Det är svårt att se ordentligt. Lite fuskhjälp från zoomen på min kamera gör det bättre. Det är första gången jag ser en noshörning i mitt liv.

Under våra första timmar i bilen får vi sett gäng olika fåglar men väntar med spänning på fler noshörningar. Och kanske tiger.

Theis svänger in på en sidoväg.
– Det ligger ett vattenhål här som vi snabbt ska kolla till, säger guiden Bali.

Det är inte långt in på sidovägen. Theis stänger av motorn och alla drar vi efter andan samtidigt. Bara fem meter från bilen i knähögt vatten står en majestätisk noshörning. En imponerande best som svalkar sig i det brunfärgade vattnet. Håren på armarna reser sig. Jag älskar djur och det här är en riktigt mäktig upplevelse. Det är så nära inpå till skillnad mot de två vi fick se på morgonen.

Den gråa huden ser hård och knottrig ut. I mitt huvud nynnar jag på soundtracket till Jurassic Park. För känslan är att noshörningen utseendemässigt inte är långt ifrån dinosaurien Triceratops.

Ett av noshörningens öron ser illa tilltygat ut.
– Det har blivit skadad i en fajt med en annan noshörning, förklarar Bali.

Den är på sin vakt, noshörningen. Vi är helt tysta och knäpper bilder med våra kameror och telefoner. Den tittar på oss misstänksamt under några minuter innan den bestämmer sig för att knata iväg åt sitt håll. Vaggande går den sakta genom vattnet och stannar då och då för att titta upp.

Jag är helt glad inombords. Nära upplevelser med vilda djur där vi människor inte är ett störande och stressande moment är något som inte går att beskriva i text. Det måste du uppleva själv. En känner sig så liten. Och en inser att vi delar den här planeten med så många fantastiska varelser.

När noshörningen går ur vattenhålet på andra sidan drar den av ren rejäl fontän där bak tre-fyra gånger, säkert flera liter. Sedan börjar den beta gräset utan att bry sig om vår närvaro. Theis startar bilen och vänder om.

Vi fortsätter ner längs vägen, fortfarande med det höga elefantgräset på var sida. Plötsligt, en svart guppande rumpa en bit framför oss. Theis saktar ner. Han vill inte skrämma bort den. Det är en så kallad läppbjörn. En Baloo från ”Djungelboken” alltså. För det är precis vad Baloo är, en läppbjörn.

Vi ser inte mycket mer än den guppande rumpan och sedan försvinner läppbjörnen in till vänster i det höga elefantgräset. Men läppbjörnar är skygga så vi är nöjda att vi såg den överhuvudtaget.

Dagen rullar på och så gör även bilen. Vi ser mängder med påfåglar, så många att vi tillslut inte ens tittar när vi Bali pekar. Men det finns gott om andra olika fåglar i vackra färger.

Vi ser rivmärken på träden efter tiger. Vi ser flera bruna och prickiga hjortar, ”axishjortar”. I träden ovanför dem hoppar kapucinaporna vilt från gren till gren. Även honorna med sina små ungar hängandes på magen gör vilda hopp på flera tiotals meter i de höga träden.
– De lever tillsammans. Aporna varnar hjortarna för faror som de ser på långt håll, till exempel tiger. Och om hjortarna anar fara varnar de aporna, berättar vår guide Bali.

Något av det sista vi gör i parken är att stanna bilen och stänga av motorn i säkert 20 minuter.
– Det passerar en djurstig här framme som korsar vägen. Vi stannar här och väntar ett tag. De såg tiger här igår, förklarar Bali.

Spänning i luften. Vi är helt tysta.

Men tyvärr. Ingen lycka idag. Tur att vi har fler dagar att utforska djungeln. Vi ska paddla både kanot och gå på vandring. Jag fortsätter drömma.