Säg nej till att gosa med lejonungar!

Lejonet Cecils historia måste väl varje människa ha hört? Den amerikanske tandläkaren som dödade kändislejonet för sitt eget nöjes skull och som sedan fick hela världens djurvänner emot sig. Nej han bröt inga lagar. Hatad med all rätt, men inte ensam. Om Cecil var ett offer för canned hunting eller inte låter jag vara osagt men det här är sanningen bakom volontärarbeten med lejonungar.

För ett par år sedan var det mer vanligt. Chansen att få åka ner till ett land i Afrika (ofta Botswana eller Sydfafrika) och hjälpa till att bevara lejonen. Låter som en fantastisk idé, hjälpa till och samtidigt få mysa med små lejonbebisar.

Farmer med lejonungar måste ha varit en av de mest populära volontärprojekten under en lång tid. År 2015 kom något som ändrade detta. Dokumentären ”Blood Lions” kom att förändra det förhoppningsvis för all framtid. Följande fakta är tagen ur dokumentären samt efter en intervju med en av ägarna på Felidae centre, farmen som jag volontärarbetade på i Sydafrika.

Det visade sig att bevarandet av lejonen bara var ett påhitt och att det egentligen handlar om att föda upp lejonungar, låta volontärer ta hand om dem, promenera med dem och sedan sälja dem för ”canned hunting”. Det är med andra ord en sorts troféjakt. Fast med grymmare metoder. Canned hunting betyder att man jagar ett djur som är i bur. Det kan vara stor bur, en inhägnad. Men det betyder i stort sett att djuret inte kan försvara sig på ett rättvist sätt.

Det är i princip omöjligt att släppa tillbaka ett lejon i det vilda efter att den varit matad och uppfostrad av människor. Det är mycket farligt eftersom att lejonet symboliserar människor med mat. Den kommer alltid att närma sig människan i hopp om mat. Den har inte heller lärt sig att jaga, är fysiskt svagare och vet inte hur man beter sig ute i det vilda. Chansen är alltså mycket liten att lejonet överlever i frihet. En lejonhanne har mindre chans än en hona eftersom att han måste slåss för att ta sig in i en flock. Honan däremot måste kunna jaga för föda.

Det är sådana lejon som räddas till farmen, där jag jobbade, för tokhöga summor. Det kan handla om mellan 500 000 – 1000 000 sydafrikanska rand, vilket motsvarar ungefär 300 000 – 600 000 kronor. Egentligen inga större summor för dem som verkligen vill äga ett vilt lejon. Det är som att köpa en fin bil. Men i Sydafrika är det mycket pengar. Förstå då vad man tjänar på att låta någon skjuta djuret för pengar. Hanar med fin man får inte ”räddas” utan säljs som trofé. Andra djur som geparder och olika sorters apor, med mera hålls även dem som husdjur eller skjuts i jakt. Detta är såklart ett stort problem eftersom att samtliga är vilda djur och så småningom kommer bli överaktiva och därför farliga eftersom de inte lever i sin naturliga miljö med sina naturliga adrenalinkickar. Vilket då innebär att djuret lider. Men det är en annan historia.

Flera av Sveriges volontärorganisationer vill idag ta avstånd från canned hunting och har därför tagit bort volontärprojekt med lejonungar ur sina sortiment. Något som gjorde mig ledsen innan jag förstod varför. På en hemsida vet jag att projektet finns kvar men med ett rött kryss över projektet, som en protest antar jag. På en annan populär volontärsida beskrivs det precis som jag redan nämnt, att det handlar om att bevara lejonen. De utger sig för att ha en strategi för att senare släppa dem fria. Men är också öppna med att lejonungarna tas från mamman vid tre veckor fyllda för att matas av volontärer, varför kan man undra? Ingen är väl en bättre mamma åt lejonungarn än lejonhonan? Det är välkänt nere i Sydafrika att dessa gulliga projekt bidrar till troféjakten.

Så hur fungerar det egentligen?

Det börjar med en lejonhona. Som tvååring föder hon i sin naturliga miljö sin första kull på allt från en till sex ungar. Sedan föder hon därefter en ny kull vartannat år då ungarna lämnar mamman vid två års ålder. Hon är dräktig i tre månader. I det vilda blir honan ungefär 9 år. Under sin livstid blir det ungefär fem kullar totalt.

Lejonhonan som föder ungar i syfte av canned hunting föder istället nya kullar var fjärde månad under hela sitt ungefär femåriga liv. Genom att ta bort ungarna efter några veckor gör de henne redo för en ny kull. Detta är ett naturligt sätt för honan att anpassa sig när en ny hanne tar över flocken i det vilda. Han dödar då honornas ungar och ser till att hon föder hans ungar istället.

Om man räknar lite snabbt att hon i genomsnitt skulle föda fyra ungar per kull i fångenskap så kommer hon att föda runt 36 ungar under sin livstid. Fyra ungar, tre gånger om året från att hon är två år till att hon fyller fem. Låt oss då säga att hälften är hannar vilket man kan tjäna upp emot en halv miljon till över en miljon sydafrikanska rand för. 300 000-600 000 svenska kronor. Plus att man har volontärer som betalar runt 20 000 kronor per månad för att hjälpa till och mata dem. På en farm kan det vara 20 volontärer åt gången. Dessutom arrangeras ”lion walks” för turister när lejonungarna är runt ett till två år. Det ger också pengar. Under dessa promenader ser man alltid guiderna gå med pinnar i sina händer. Pinnar som lejonen har respekt för och som ska skydda dig som turist. Gissa varför lejonet har respekt för pinnen?

När ungarna nått ungefär två års ålder så är de inte längre säkra nog att göra ”lion walks” med och de är därmed inte längre användbara så länge hannarna inte fått sin stora fina man. Lejonhonorna går till avel eller skjuts av en Sydafrikan som vill ha en trofé för en mindre summa pengar, cirka 25 000 kronor. Hannarna däremot sätts i en mindre bur, ofta flera hannar i samma där de bevaras tills de är stora nog att säljas.

Det är en noga uttänkt och smutsig industri med en del regler och lagar beroende på vilken provins i Sydafrika du befinner dig i. Det finns nio provinser i sydafrika, varav alla har olika regler för canned hunting. Det är dock lagligt överallt. I Freedom province vilket Kimberly är en del av, där farmen är, så måste lejonet ha varit ”vilt” i två år och måste kunna jaga själv innan man får skjuta den. Det krävs också att lejonet har en stor yta att leva på. Vilket också gör det svårare i själva jakten. I provinsen North west kan lejonet ha varit ”fri” i endast 24 timmar och får jagas. Ytan de kräver kan vara så liten som en hektar.

Varje år delar Sydafrika ut ”permits”, de har procentuellt räknat ut hur många lejon som får skjutas inom olika reservat varje år. Det baseras på antal lejon.

Dokumentären som förändrade allt

I dokumentären ”Blood Lions” så åker en jägare ner till Sydafrika. Han har innan bokat en jaktresa på tre dagar som garanterar honom en trofé. Om vi säger så här, under volontärprojektet med safari och datainsamlingen så såg vi lejon kanske 2 gånger i veckan högst. De gömmer sig ofta. Det går alltså inte att garantera ett lejon.

Arrangörerna av jaktresan har sina knep. Jägaren tror att han jagar ett vilt lejon. I själva verket kan lejonet ”vila” nedsövd under ett träd. Eller ha levt en vecka utan mat i en bur för att sedan luras av en död impala som noga placerats ut. Det värsta av allt är nog exemplet att lejonet blivit matad från en viss bil som den sedan symboliserar med mat. På den bilen sitter en dag en jägare och istället för matad så blir lejonet dödad.

I dokumentären kommenterar en man att människor minsann inte bryr sig om uppfödning av andra djur som endast går till jakt, utan att man skulle ha en speciell relation till just lejon. Vilket jag bara kan instämma med. Kampen går vidare.

På farmen där jag jobbade så var ungarna ett resultat av en misslyckad sterilisering. De vill inte föda upp lejonungar just för att de bara kan används till jakt och ingen seriös farm vill kännas vid detta.

Jag frågar om farmer är öppna med att de är en canned hunting farm. Jag får till svar att det är olika.

Saker förändrades när dokumentären ”Blood lions” släpptes. Man förlorar sitt rykte om man erkänner sig sälja sina djur till canned hunting. Vissa vill inte kännas vid en farm som stödjer canned hunting. Exempelvis så valde en kofarmare att avsluta sitt samarbete med en farm som visade sig vara en canned hunting farm. Han hade tidigare gett farmen kött till lejonen. Nu får Felidae centre det istället. De kan också förlora volontärer på grund av att de säljer sina lejon till fel ställe, det betyder att man förlorat hjälp, kunder och turister.

I och med ”Blood Lions” så valde även resebyrån SAFE att stänga ner en del projekt. Felidae centre måste varje år bevisa på olika vis att man inte försöker föda upp lejonungar. Man måste ha ett certifikat från en veterinär att man har steriliserat honorna.

Hur vet man?

I Sydafrika menar man att alla lejonuppfödare säljer till canned hunting eftersom att det inte finns någon annan vits att ha lejon. De kostar för mycket. Men för att ta reda på om det är en canned hunting farm när man är på plats så kan man fråga vad som händer med lejonungarna när de blir stora. Blir vederbörande illa till mods eller arg så är det ofta inte något trevligt öde som väntar de små. Dock finns det alltid människor som ljuger bra.

En man hade en gudiad tur med en familj. Pojken i familjen frågade vad som händer med lejonungarna efteråt och mannen brusar upp och blir upprörd. Han undrar varför har frågar sådant och anser att pojken genast bör lämna farmen. Liknande beteende finns i dokumentären. Detta handlade alltså om en vuxen man som får en fråga av ett barn. Döljer han något?

Så mycket har förändrats tack vare genomslagskraften av dokumentären. Bara på några månader har detta hänt på en jakthemsida.

När jag började skriva detta så var det fullt möjligt att jaga lejonhannar. Det senaste jag hörde var att USA nu förbjuder all import av lejon som är uppfödda i fångenskap. Gå gärna in på ”Blood Lions” på facebook och följ det senaste om du är intresserad.

Https://endtrophyhuntingnow.com/lions-posters-stages-of-canned-hunting-01/

Ibland säger en bild mer än tusen ord. En lånad med perfekt beskriven bild av vad som händer.

Med detta så vill jag uppmuntta er att tänka er för innan ni betalar för att klappa, se eller på något annat vis hamna i kontakt med djur utanför deras naturliga miljö. Det är inte coolt att posera med en apa i kläder som har en stor kedja runt halsen. Knäppa kort på en sällsynt men vacker fågel med ett snöre runt foten eller rida på elefant eller kamel som garanterat har blivit misshandlad till lydnad. Björnar cyklar inte frivilligt och gör apor något fantastiskt och mänskligt så har den säkerligen också blivit misshandlad till att göra så. Det är den hemska sanningen.

Djuren som jag har gullat med har tagits från en värre miljö till en bättre. Jag säger heller inte att det är ett okej sätt att sätta djur i bur eller inhägnader. Det är en konstig värld det här. Men det är under mycket bättre förhållanden än hos exempelvis vissa djurparker runt om i världen. Djuren bor fortfarande i sitt rätta klimat och i bästa fall i en stor inhägnad.

Geparden Zena har en liten gård som hon kan gå in i om hon vill bli klappad och posera med volontärer. Utanför har hon sin frihet, ingen får går dit. Jag kan berätta att hon ofta ligger inne i gården.

Det här kan vara det viktigaste jag skrivit någonsin. Djuren behöver oss djurvänliga människor, de måste ha någon som gör deras röst hörd. Någonstans måste vi börja även om vi själva inte är helt perfekta. Människan håller på att ta över hela planeten. Vart ska våra djur bo? Vart ska de få leva i frid? Det finns så många exempel, sammantaget vill jag säga att det gäller alla vilda djur. När jag åkte mina sex timmar till farmen såg jag stor slätter där det givetvis skulle finnas vilda djur, men som var inhängande och tomma i människans ägo. Människan är inte den enda levande varelsen på den här planeten och djuren ska inte behöva känna sig trängda och räknas som farliga bara för att människan ska breda ut sig. Djuren ska inte behöva stängas in för att skyddas mot jägare.

Men det är enkelt att peka på andra, speciellt i länder långt ifrån ditt eget. Säga åt dem att offra det ena och det andra. Men vad skulle du offra i din vardag för djurens och miljöns framtid? Interaktioner med exotiska djur på semestern, som svensk jägare förbjudas skjuta björn, varg och kanske räv? Sluta äta kött eftersom att det också är djur som lever under vedervärdiga förhållanden för att mätta oss människor. Inte köpa skinn, eller produkter med palmolja. Som sagt, det är lätt att säga åt ”de andra” att sluta. Jag är inte perfekt, jag tar inte alltid det bästa beslutet men jag tänker mig för på ett annat sätt idag än vad jag tidigare gjort.

Du kan göra ett val idag. Välja volontärprojekt som gynnar djuren, inte människan. Jag kan personligen säga att jag fick ut så mycket mer av att se djuren i in naturliga miljö. De fyra veckorna på Siyafunda, the big five project,  var helt fantastiska och det enda djur jag gosade med där var en hund.