Nu är vi halvvägs genom resan, tidsmässigt. Jag kan inte förstå att vi varit här så länge. Dagarna går alldeles för snabbt. Värmen känns inte alls lika tuff längre och vi har vant oss vid det mesta. Förutom myggen, de hatar vi lika mycket nu som första dagen, även om vi hittat knep för att undvika att bli bitna: heltäckande kläder dag som kväll, tonvis av Citronella-spray, stanna inomhus under solnedgången eller var nere på stranden där det blåser hellre än uppe bland träden.
Vi är positivt överraskade av det fina vädret vi haft. Det kommer en regnskur någon gång om dagen, inte ens varje dag, annars är det soligt och varmt. Det är ganska lugnt med folk förutom dagarna kring fullmoon-partyt. Då fylls det på med människor vilket kan vara trevligt som omväxling. Det märks att det är lågsäsong.
Fram tills nu har jag inte velat ge Maja så mycket mat eftersom de har socker och glutamat i de mesta (seriöst, de har socker i ALLT! Vi får köra avgifting när vi kommer hem). Hon har mest ammat och ätit banan. Men för några dagar sen träffade jag en kvinna från Tyskland med två barn i samma ålder som våra, de bodde i norra Thailand sedan två år tillbaka. Hon lärde mig att beställa på thailändska, och då få mat som var socker- och glutamatfritt. Nu kan Maja också äta lagad mat och hon älskar det. Det är kul att utöka sina språkkunskaper samtidigt som jag känner att det är ett sätt att visa respekt att tala deras språk. För Valle kommer det så naturligt, han både hälsar och tackar på thailändska, och det märks att det är uppskattat.
Annars då?
Vi är kvar på Haad Yao, och nu har vi bott här i tre veckor. Vi hade tänkt åka vidare i torsdags men har boendet betalt i en vecka till så vi stannar nog till måndag iallafall. Valle har blivit bästis med killarna i personalen här nere på stranden och hänger med dem. De matar honom allt möjligt och han får vara med och kolla på film inne i receptionen. Det är ett litet paradis vi är i. Havet är fint, både för att bada och snorkla. Stranden är ren med mjuk vit sand. Människorna som bor här är i alla åldrar och från alla delar av världen. Stämningen är avslappnad, något många säger är speciellt för just Koh Phangan.
När jag skriver detta ligger jag i en hängmatta under träden med Maja sovandes på mig. Rasmus har gjort en skattkarta till Valle och de ska snart gå på skattjakt på stranden. Det är mulet, och ganska svalt. Vågor rullar in mot stranden och det är svårt att inte somna.
Vi känner litegrann att det är dags att resa vidare, men det kommer vara med sorg vi lämnar den här stranden och den här ön.
Får jag ge ett tips: ska ni någon gång hit, leta upp Ibiza Bungalows på Haad Yao. Bästa stället hittills!
Natalie Pettersson