*Beep * Beep * Beep *
Alarmet ringer. Det är måndag. Klockan är 05.00. Ögonen är sömndruckna och det är fortfarande mörkt ute. Dags att gå upp för att hinna till jobbet i tid.
När jag kommer fram till min arbetsplats går jag in genom entrén och vidare till andra sidan för att bevittna utsikten. I dag ser ut att bli en lugn dag. Stilla Havet är spegelblankt och solen är på väg upp på en klarblå himmel.
Jag rättar till solglasögonen och smörjer in näsan med solkräm. Det här kommer bli en bra dag.
Min arbetsplats är också platsen för min hobby. Dykning. Det är inte svårt att sätta leendet på läpparna när de första turisterna droppar in på båten när klockan slår sju.
Chefen kommer förbi. Klappar mig på axeln och ger mig mina arbetsuppgifter för dagen. Jag ska guida en grupp dykare runt en av dykplatserna i Stora Barriärrevet. Visa dem var Clownfisken finns, leta efter sköldpaddor och förhoppningsvis få simma med en liten vitfenad revhaj.
Visst, jobbet på en dykbåt vid Stora Barriärrevet är också tufft. Vi måste lyfta tunga dyktuber, serva kunder som har alla möjliga frågor, diska upp efter lunchen och tvätta och skrubba däck när dagen är över.
Slitigt, javisst. Men det är det värt. Speciellt morgnar som denna. Plötsligt saktar båten in utan förvarning mitt på öppet hav. Kaptenen skriker: VALAR! 100 meter från båten hoppar två stora valar och showar loss.
Jag lutar mig tillbaka. Lägger armarna i kors. Bevittnar de stora magnifika djuren med solen i ögonvrån under närmare en kvart.
Ännu en måndag på kontoret. Ännu en dag i ett annat liv.