Förutom allt det hälsosamma som Ubud är känt för är det många som hört om risfälten i utkanten av centrum. Jag åker inte till Ubud utan en promenad där uppe i det gröna. Det är lika vackert varje gång och vyerna med den mäktiga vulkanen som bakgrund i horisonten är lika imponerande som alltid.
Glada i hågen och som de enda med spring i benen i vårt resesällskap försvann jag och min kompis Annika iväg ut i Balis skymningsljus för att suga i oss av risfältens sköna vibe. Efter en kort promenad på den myllrande och trafikerande gatan svänger vi av in genom en gränd och det dröjer inte länge innan vi inte längre kan höra bilarna och gatornas myller.
Annika förevigar utsikten.
Mindre än en kilometer senare står vi där och blickar ut över de gröna platåerna som badar i dagens sista solstrålar.
Uppe bland risfälten ligger ett fåtal hotell men mest är det lokalbefolkningen som skördar riset som bor här. Mitt i plantagerna ses de konformade hattarna röra sig harmoniskt när bönderna ser efter sin gröda. Någon kommer och bär en korg på huvudet och en annan rensar ogräs med ett mindre lieformat handverktyg.
Det finns många små stigar och det går att ta en runda runt hela alltet utan att behöva gå samma väg. Promenaden tar precis under två timmar. Längs vägen finns flera mysiga caféer och restauranger som säljer färska juicer och god mat.
Jag är aldrig så lycklig som när jag är ute i naturen.
Mäktiga vulkanen ”Mount Agung” syns i horisonten.
Solnedgång över Ubuds risfält.
Pingback: Patrik: "Jag är hemma och kan äta mammas mat igen"
Kommentarer är stängda.