Me too – Nora skriver om att resa som tjej

Me too.

Jag är också en av alla dem som blivit utsatt för vad som så många kvinnor och män vågade stå upp för förra veckan. Jag är en av dem som dansat på en klubb i Australien när en okänd kille börjat tafsa på mig bakifrån. Jag vände mig om och skrek på honom, så han gick därifrån.

Men sen stod jag där efteråt, med tårar i ögonen och runt om mig stod en ring av människor som såg vad som hade hänt, som hörde mig skrika, såg tårarna i mina ögon. Men ingen gjorde någonting.

Jag är en av dem som sprungit till stranden i Malaysia med andan i halsen efter att en okänd kille frågade om jag ville ha skjuts på hans moppe. Jag tackade nej och då böjde han sig fram och tog på mina bröst. Jag är en av dem, som tillsammans med min syster blivit förvånad och diskuterat hur männen i Turkiet faktiskt inte cat callar en när man går förbi på gatan.

Jag är en av dem som promenerat på stranden iklädd bikini i Ecuador tillsammans med min kompis. Vi skulle bara gå och köpa lite vatten några meter från där vi hade parkerat våra handdukar när en man, helt ogenerat sträcker fram sin mobiltelefon och börjar fota oss.

Jag är en av dem som dansat bort natten med en fin vän på en festival i Ungern när en kille kommer fram och tar på mina bröst. Jag blev så rosenrasande att jag skrek åt honom och slog till honom. Han brydde sig inte, istället gick han vidare till en annan tjej och gjorde i princip samma sak mot henne. Jag är en av alla dem som laddat ner appen Not Alone för att jag är rädd för att gå ensam hem efter klockan sju på kvällen här i Sverige.

Snart är det bara två veckor kvar tills jag ger mig ut på äventyr igen. Ensam. Ensam tjej som backpackar i Asien. Jag vet inte hur många av mina bekanta som har varnat mig, som sagt åt mig att jag måste vara så himla försiktig. Men jag vill inte att världen ska vara en farlig plats för mig. Jag vill kunna resa i dess elegans utan ett behov av att ständigt kasta en vaksam blick över axeln. Jag vill inte behöva se tillbaka på min resa och minnas tråkiga saker. Jag vill kunna promenera hem på natten utan att behöva känna mig nervös och utsatt och jag vill kunna äta lunch på restaurangen vid stranden iklädd shorts och bikinitopp utan att behöva skyla mig med en sarong efter tio minuter för att jag inte står ut med alla blickar jag får.

Världen är inte en farlig plats, vi har gjort den farlig. Det är dags för alla att börja kämpa emot detta nu. Så att tjejer kan resa ensamma utan att folk ska höja på ögonbrynen och varna en att man måste vara så otroligt försiktig. Så att ingen känner sig otrygg och inte vågar ha hörlurar i öronen på kvällen efter att solen gått ner. Det här problemet är inte större eller mindre någonstans, det händer överallt. Från jantelagen i Sverige, till latinorytmer på Cuba till surfkulturen i Australien. Jag älskar världen, den är mitt hem. Den har lärt mig läxor jag bär med mig för livet, den har läkt mina sår och den har funnits där för mig när jag fastnat i rutiner jag inte tycker om. Jag älskar den idag och kommer att fortsätta älska den imorgon och för resten av mitt liv. Men det måste ske en förändring.

Det måste bli ett stopp på sexuella trakasserier och övergrepp. Det är inte okej att någonsin ta på någon annans kropp mot denna personens vilja. Svårare än så är det faktiskt inte. Rör inte min kropp utan tillstånd. Snälla gör inte så att jag tvekar på att faktiskt åka iväg ensam och resa. Låt bli den där tjejen som ska hoppa på en nattbuss själv. Låt mig få fortsätta vara den lyckligaste människan på jorden när jag reser igenom världen.

Tack.