Det är en vanlig fredagsmorgon. Sakta glider den mot oss majestätiskt. Mantan. Ett otroligt vackert djur i familjen ”rockor”. Den rör inte sina långa vingar mycket men ändå flyttar den sig framåt i relativt hög hastighet. Men så plötsligt saktar den in. Nästan står still bara någon halvmeter ovanför korallerna. Den blir tvättad av så kallade ”cleaning fish”. Cleaning fish äter små parasiter och död hud på mantan. Det är anledningen till att de stora bjässarna kommer till korallrevet.
Hin Muang och Hin Daeng på Thailands västkust har i dykvärlden ryktet om sig att vara, åtminstone, Thailands bästa rev att dyka på. De är vackra, de är djupa, de är mystiska och magiska i mina ögon. Det tar fyra timmar att åka hit. Men det är så värt det när du får dyka med dessa fantastiskt vackra graciösa djur – mantorna.
Bilden är inte från vårt dyk. Denna är tagen vid ett annat tillfälle vid ett annat korallrev. Foto: Elias Levy/Flickr
Vi bara hänger där i vattnet. Försöker vara blixt stilla och bara beundra och förundras. Andas långsamt för att spara på luften så vi kan stanna så länge som möjligt. Vi försöker positionera oss så att vi inte stör och inte är i vägen för mantans naturliga beteende. Och såklart simmar vi inte efter och vi rör absolut inte mantan överhuvudtaget.
Det är då vi blir belönade där under ytan. Mantan blir nyfiken och simmar mot vårt håll. Den är bara någon meter ifrån oss när den bestämmer sig för att göra en snabb gir och simma uppåt. Kanske vill den bara spana in oss, vilka typer vi är. Eller så vill den att våra bubblor ska kittla den på magen.
Omöjligt att svara på men oavsett så är det en helt fantastisk upplevelse.
Bilden är inte från vårt dyk. Denna är tagen vid ett annat tillfälle vid ett annat korallrev. Foto: Elias Levy/Flickr
När jag blir exalterad under vattnet brukar jag dansa på stället. Japp, det är precis vad jag gör denna fredagsmorgon. Jag dansar för fullt och bakom min regulator ler jag så mycket jag kan utan att vatten kommer in i munnen.
Jag super in omgivningen, stunden, ögonblicket. Det är en helt vanlig fredagsmorgon. Och det här är vad jag gör. Jag känner lyckan rusa genom hela kroppen när varenda cell inser att det här är mitt liv. Det här är vad jag får göra på arbetstid.
Bilden är inte från vårt dyk. Denna är tagen vid ett annat tillfälle vid ett annat korallrev.