”Mamma, jag kommer inte hem”

20 augusti 2015
Hur länge har jag inte drömt om att bara lämna allt bakom mig och börja om på nytt? Att hitta en plats på jorden där jag känner att jag hör hemma och inte behöver anpassa mig efter alla andras syn på hur jag borde vara och hur jag borde bete mig. Så står jag plötsligt på Cairns flygplats och kan ändå inte förstå att jag är här. Det är det här jag väntat på. This is it.

Jag befinner mig på andra sidan jorden och borde gråta av lycka men mina första tankar är ändå ”Det är kallare än jag trodde att det skulle vara.” ”Jag skulle lyssnat på mamma och tagit med jackan.” ”Tur att jag ändå lyckades sno med mig filten från flyget så jag har något att lägga över axlarna.” ”Jag hoppas det blir varmare när solen går upp.”

När de första intrycken har lagt sig, när kylen börjar avta och ersätts av värmen från dagens första solstrålar slår det mig plötsligt: Jag gjorde det. Jag är här!

Jag avbryter letandet efter en taxi, lägger ner min alldeles för fullpackade ryggsäck på trottoarkanten och tar in atmosfären istället. Jag är så långt bort från vänner och familj. Jag känner inte en kotte här men ändå känns det som att jag har kommit hem.
”Är du redo för mig, Australien?” mumlar jag för mig själv medan ett stort leende sprids över mina läppar.

Den långa esplanaden längs vattnet i Cairns. Foto: Elsa Svorse

10 september 2015
Är det möjligt att bli kär i en plats? Att lämna det här stället känns som en omöjlighet. Planen var alltså att stanna i Cairns i en vecka för att sedan resa ner längst östkusten under tre månader och efter det tillbringa den resterande tiden i Melbourne. Nu har jag dock varit i Cairns i snart tre veckor och jag känner inget behov av att åka vidare.

Man ska aldrig planera för noga då man inte vet hur man kommer trivas. Mitt motiv med den här resan var aldrig att åka på en semester där jag reser runt för att se alla de turistiga platserna man kan läsa om i broschyrerna i Sverige, för att sedan åka hem och visa alla underbara bilder för mamma. Mitt mål var att hitta något jag inte kände att jag hade i Sverige- en plats där jag hör hemma och människor som förstår min wanderlust och drivkraft att se mer, göra mer och uppnå mer. Jag vill vara tjejen som försvann. Tjejen du sett på samma gata hela ditt liv som plötsligt lämnade landet för att följa sina drömmar.

Att över huvud taget tänka på att köpa en flygbiljett hem känns som ett dåligt skämt, det dummaste jag hört. Mamma är på mig varje dag och frågar om jag inte ska köpa returbiljetten snart då priserna bara stiger. Jag kände att idag var dagen då det blev dags att berätta om mina nya planer:
– Mamma, jag kommer inte hem.
Jag kände en sådan befrielse av att uttala orden att jag inte kunde låta bli att skratta. Jag kan inte åka hem för jag är redan hemma.

Ett av alla sköna badställen i Cairns omgivningar. Foto: Elsa Svorse