Ett annat liv skribent Linda Wessén gör idag comeback. Just nu reser hon och pojkvännen Tobias i en husbil genom Norge. Deras mål är att fortsätta genom Europa. Vi säger välkommen tillbaka till Linda som skribent och här kommer nu hennes första text:
När det kommer till livet. Det där livet du bara har ett av. När det är slut är det slut. Livet kommer inte tillbaka till dig. Att jag många gånger inte levt det till fullo är tyvärr sant. Det är så många gånger jag tänkt tillbaka på ett ögonblick. Ett ögonblick jag varit i kroppsligt medan min hjärna och själ har varit någon helt annanstans. Det är så många gånger jag blivit arg på mig själv att jag inte lever i nuet. Att jag inte tar in känslan till hundra procent. Känslan i det ögonblicket jag är välsignad att ens ta ett andetag i.
Jag har sett massor av vackra ställen när jag varit på resande fot. Träffat underbara vänner från hela världen. Jag har känt mig välsignad. Jag har levt. Jag har känt. Och jag har älskat. Vartenda ögonblick. Men nu, tillbaka i Sverige. I gamla fotspår kan jag inte annat än undra varför jag inte levde mer? Varför jag inte kände mer? Och varför jag inte älskade mer? Jag frågar mig själv varje dag, vad jag ens gör tillbaka i Sverige? Frågan har ett givet klart svar, min familj. Min familj betyder mycket för mig. Och jag älskar dem av hela mitt hjärta.
LÄS MER: Vackra Trolltunga i Norge – Allt du behöver veta för att ta dig dit >>
Många gånger blir jag arg på mig själv. Att jag inte kan känna mig hemma i Sverige. Att jag inte bara kan vara nöjd med att ha ett jobb, ett hem och ett fint liv. I Sverige. För mig och min familj. Jag vill hela tiden mera. Se mera. Göra mera. Uppleva mera. För mig är världen någonting jag inte kan lämna utan att ha sett så mycket som möjligt av. Gjort så mycket som möjligt. Träffat så många som möjligt.
Dock någonstans i mig klingar frågan jag ofta får; “Börjar du inte bli lite väl gammal för att inte stadga dig. Kan du verkligen göra det du gör länge till?” Ibland blir jag arg men ibland undrar jag om de kanske har rätt. Jag kanske börjar bli lite väl gammal. Livet kanske måste levas med fast jobb, barn, bil och hus. I det lilla ekorrhjulet som bara snurrar och snurrar. Eller?
Tanken gör mig rädd. Ibland som jag nämnde tidigare önskar jag att jag kunde vara nöjd med det livet. Jag tror ibland att jag skulle älska det. Sedan blir jag rädd att om, direkt efter jag fixa allt detta, kommer börja gå runt i cirklar igen. Endast tänka på det jag gjort samt upplevt och det jag fortfarande vill göra mera av. Inte leva i här och nu liksom. Jag vill ju inte leva så. Jag vill ju vara glad och älska det jag gör varje dag. Detta är inte ett stort problem, jag vet det. Det finns större problem i världen samt tusentals människor som har det värre än mig. Dock känns detta för mig som världens största problem just nu. För tills dess att jag kan känna mig levande, i varenda stund kommer detta vara en sak som bromsar mig, från just det. Livet i varenda andetag.
Är man någonsin för gammal för att leva sin dröm? Enligt mig, här och nu är svaret nej. Därför har jag och min pojkvän köpt en husbil. I husbilen ska vi tillsammans ut i världen igen för att se allt det där du inte trodde fanns. Det där du ser på tv, på youtube och på instagram. Från och med nu kommer jag då och då att dela med mig av vad vi ser samt upplever i både bilder och texter här på Ett annat liv. Och ja, vi kommer att jobba. Och nej, vi kommer inte bara ramla in i Sverige för att leva på era skattepengar sedan. Vi gör det vi älskar, ser det vi vill se, men som sagt vi jobbar också.
Kul att läsa att fler följer sitt hjärta samtidigt som vi jobbar på. Vi bor i vår husbil, har sålt allt och rullar runt som digitala nomader.
Klokt skrivet och personligen är det hög igenkänningsfaktor det där med att bli för gammal samt att inte känna sig hemma i Sverige? Var är ’hemma’ när en rest/jobbat utanför Sverige i flera år…? I-landsproblem, javisst, men inte desto mindre en skavande känsla.
Kommentarer är stängda.