Att Instagram svämmar över av bilder på par som ligger i sängen och blickar ut över en vacker vy från sin husbil vet alla. Åtminstone alla de som någonsin själva har varit intresserade av att köpa en. Innan vi köpte vår husbil gjorde jag inget annat än att scrolla bland alla dessa bilder. Drömde mig bort och insåg att detta snart skulle bli min vardag. En vardag full av lugna dagar med vackra vyer. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att detta skulle innefatta ett enda trubbel på vägen. Att tro att detta inte skulle bringa tusen olika tankar, rädslor och frågor var till hundra procent naivt av mig.
Innan vi köpte vår husbil hade jag tankar om att ha havet, bergen och naturen som vår bakgård varenda dag. Att vi skulle kunna sova vart vi kände för. Att vi aldrig någonsin skulle stå på en camping eller ställplats. Att vi alltid skulle ha tillgång till det vi behövde när vi behövde det. Att vi alltid skulle vakna upp med havet utanför dörren. Att vi kunde snorkla och surfa tills vi tröttnade och somnade på stranden. Vem vill inte åka vart den vill, när den vill och göra vad den vill vilken timme på dygnet det än är.
För mig innefattar en husbil frihet till max. Det är anledningen till att vi ville skaffa oss ett hem på hjul. Dock är det i verkligheten inte riktigt lika enkelt som jag hade hoppats på alla gånger. Att köra rätt ut på en klippa är inte att rekommendera. Att ställa sig mitt på stranden är inte heller att rekommendera. Oavsett hur mycket du vill stå på din drömplats finns det regler. Det finns skyltar. Det finns människor som tycker och tänker. Det finns terrängkörningslagen hit och allemansrätten dit.
Många gånger har vi stått på platser jag bara i mina vildaste fantasier kunde tro fanns. Omringade av berg, vattenfall och skog. Lugn och ro i naturen är det bästa som finns enligt mig. Norge kryllade av dessa platser. En av dessa platser hittade vi bland vattenfall, snö och bergstoppar i Valdresflye nationalpark. Det var vi, två husbilar till samt en flock renar så långt ögat kunde nå. Det var drömmigt. Om jag säger grusparkering, vad säger du då? Inte så drömmigt jag vet, men det flesta platserna vi har övernattat på har varit just det. Dessa dagar har jag tänkt vad håller vi egentligen på med. Har jag lämnat allt för en grusparkering? Tankar, ångest, rädsla och tårar har det varit ganska gott om.
Det finns dock ingenting, trots allt detta, som kommer få mig att ångra beslutet att köpa en bobil. De bra dagarna väger upp det dåliga till en miljon procent. De dagarna du ser, det du bara i dina vildaste fantasier trodde fanns. De dagarna du är gladare än en ko vid koutsläpp på sommarens första dag. Att resa med husbil är inte enkelt, det är hela poängen med att vi valt detta. Det är ingen all inclusive-semester till Alicante vi valt och det är just det som är charmen. Som att vandra upp till Trolltunga i Norge med flipflops ungefär. Det kommer vara jättejobbigt längs vägen, men väl där kommer du tacka dig själv. Vinsten kommer vara utöver det ordinära, jag lovar.
