Sträcka: Katrineholm–Nyköping
Total väntan med tummen ute: Cirka 15 minuter
Bilar: 1
Personer: 1
26 juni
Jag har precis firat midsommar i Katrineholm med goda vänner och det är dags att bege sig till Nyköping. Jag går ut till det som i min vänskapskrets kallas för ”Dödens korsning”.
Jag känner inte till någon olycksstatistik för denna korsning men smeknamnet ”Döden” kommer från att det känns som ett ”mission impossible” när man ska igenom här. Att en olycka skulle inträffa tar jag inte för osannolikt.
Det går rykten om att personen bakom korsningens utformning haft en vägdesign i USA som förebild och lämnade in sina ritningar till vägbyggarna. Det blev bara ett litet missförstånd: Vägarna skulle gå över och under varandra. Inte på samma plan. Om det är sant eller inte det vet jag inte. Men roligt att tänka på är det i alla fall.
Kolla själva här:
Det är i alla fall här som vägen till Nyköping börjar. 52:an som den heter.
Jag slänger upp mitt handskrivna A4 med texten Nyköping. Det är bara ett fåtal bilar som passerar innan jag får napp. Som vanligt. Det har inte gått mer än 15 minuter.
I bilen sitter en man med extrem karisma. Han ger mig direkt en känsla av att han lyser. Skönt avslappnad person, skönt avslappnad stil. Han till och med håller i ratten på ett avslappnat sätt. Bara som en riktigt avslappnad person kan göra. Det känns bra.
Mannen är i 50-årsåldern. Han är lång, mörkblond och långhårig.
– Jag har liftat massor själv som ung. Från Linköping till Budapest. Jag har tågluffat i Europa 6-7 gånger och varit överallt. Jag vet inte hur många småhålor nere på kontinenten jag varit på, säger han.
Jag berättar att jag själv har planer på att lifta ner till Prag för att hoppa på ett flyg till Asien.
– Kommer du bara ner till motorvägarna i Tyskland är det bara blåsa på, då går det fort att lifta, säger han.
Först trodde jag att han bara var en liftare som rört sig i Europa – men han gör mig inte besviken. Det märks att han är glad att få prata om detta. Han drömmer sig tillbaka i sin berättelse för mig.
– Mexiko. Bästa resan jag gjort. Och Guatemala och Belize. Jag åkte dit och lärde mig språket själv. Jag åkte ut till öarna där, det var magiskt.
Efter bara tio minuter i bilen blir han min stora idol. Han har inte legat på latsidan. Han har sett stora delar av världen. Nu nyligen var han i Etiopien.
– Det var när journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson satt i fängelse där. Jag var där med min kompis Ali som kommer därifrån. Vi åkte till Blå Nilens vattenfall, jag trodde det skulle vara hur mycket turister som helst men där var inte en käft. Vägen dit gick knappt att komma fram på och det var bara getter där.
Dagens bilresa går geografiskt genom Sörmland men mentalt är vi överallt.
– Jag har åkt tåg i Indien, rest på Sumatra, Java, Bali och Lombok i Indonesien och snorklade med Manta Rays, berättar han.
Gilla Ett annat liv på Facebook för fler liftarhistorier från Patrik
