För nästan exakt ett år sedan satt jag vid ett av borden här på ”Lentils as Anything” och åt lunch. Det var en av mina första gånger på den veganska restaurangen som nästan helt drivs av volontärer och donationer och jag minns hur hänförd och imponerad jag var över detta vackra koncept. Nu står jag på andra sidan av lunchbuffén med ett rött förkläde runt midjan och får uppleva en arbetsplats som istället för vinstintresse styrs av ett genuint engagemang och en unik respekt för andra människor.
Jag älskade Lentils redan första gången jag besökte restaurangen och skrev om det i en text här på Ett annat liv. Förutom ett par av kockarna arbetar alla frivilligt utan lön och det är den gemensamma kampen för människors lika rätt till näringsrik mat som får det att gå runt. Vem som helst får komma och hjälpa till på restaurangen med vad de kan, när som helst under öppettiderna och hur länge de vill. All hjälp är uppskattad. Istället för att sätta priser på maten får gästerna donera vad de kan eller byta en måltid mot en hjälpande hand med disken. Jag har ätit många måltider på Lentils och önskat att jag kunde bidra med mer än pengar för att betala tillbaka och visa min uppskattning. Det har dock varit svårt att hitta energi till att vara volontär vid sidan om mitt redan tidskrävande caféjobb. Så när jag kom tillbaka till Australien på turistvisum med mer tid till att göra vad jag ville så bestämde jag mig för att gå dit och arbeta för något viktigare än en lönecheck.
När jag kommer in på Lentils har de precis börjat ställa fram formarna med veganska grytor, gratänger och sallader till lunchbuffén men kön ringlar sig redan lång utanför. Jag går fram till en kvinna jag sett jobba där flera gånger tidigare och säger att jag skulle vilja vara volontär och hjälpa dem idag. Någon minut senare står jag med ett förkläde runt midjan och torkar disk. Här finns inga krav på vad jag måste prestera för att få jobba, ingen press på att utföra arbetsuppgifter jag inte känner mig bekväm med eller någon fasad av fejkade leenden att hålla uppe för att göra kunden nöjd. Här uppskattas all hjälp som erbjuds, av vem som helst som erbjuder den. Ingen ger mig order, de frågar bara om jag kan hjälpa till och tackar mig genuint när jag gör det.
Buffén är bland det godaste jag ätit! Foto: Lentils As Anything’s Facebook
I teamet finns alla möjliga människor. Allt ifrån studenter, vuxna arbetslösa och inte arbetslösa, ungdomar, backpackers, någon med down syndrom som har svårt att få jobb på andra platser till andra som arbetar på Lentils på heltid. Den respekt och teamkänsla som binder samman alla volontärer känns i luften, vi är där tillsammans, för andra och varandra. Ingens hjälp är mer värd än någon annan, alla kan göra vad de kan och det är bra nog. Den mänskliga förståelsen genomsyrar hela platsen både hos personalen och hos gästerna. Här behöver vi inte ha klädkoder och fejkade leenden, hit kommer vi som dem vi är och blir accepterade för det vi ger. Den kund som väntar på sitt kaffe för länge blir inte arg, alla vet att Lentils är en plats som styrs av välvilja och kärlek, inte av pengatörst och tidspress.
Jag med resten av dagens volontärgäng! Foton: Lentils As Anything’s Facebook
Min uppskattning av Lentils fortsätter att växa under hela dagen, jag har jobbat mycket inom café och restaurang men det här arbetspasset är så enormt annorlunda mot mina betalda anställningar. Jag har ljugit på mitt CV och tävlat mot andra jobbsökande för att ens få en chans. Jag har varit del av en branch som lurar sina kunder med sina produkter för att sälja mer. Jag har slitit ut min kropp och pressat mig själv att leverera på bekostnad av mitt välmående. Jag har stressat och blivit irriterad över kollegor som inte är snabba nog i arbetshierarkier som inte betyder någonting efter att dagen är slut. Allt detta för pengars skull, pengar som inte ens är mina egna. Och det går upp för mig hur lite det är värt, att inte bara sälja sin arbetskraft utan hela sig själv. För något som i slutändan knappt gynnar mig själv och inte gör en enda skillnad för kollektivet.
Foto: Lentils As Anything’s Facebook
I ett västsamhälle som fokuserar på individen och det egna självförverkligandet var det otroligt unikt att få arbeta med människor som inte gått till jobbet för någonting annat än sin passion för social rättvisa. Att få arbeta med människor som istället för att fokusera på jaget och sin egna karriär ser sig själva som en del av någonting större. Att se vad som händer när ingen tjänar pengar på andra, där ingen står över någon annan eller vars arbetskraft är av mer värde. Min lön för dagen var ett gratis mål mat från lunchbuffén. Och en himla massa kärlek och hopp för mänskligheten.
