Man ser bara att det regnar om man tittar upp mot lampan i lyktstolparna, men luften är blöt och tjocktröjan hjälper inte längre. Det doftar curry och nejlika redan vid cykelstället och dörren är täckt av posters som bjuder in till gratis yogalektioner och olika konstgrupper. När jag kliver in på Lentils As Anything är värmen påtagligare än något annat. Värmen från spisplattor, stearinljus och solidaritet. Det här är restaurangen i Melbourne där sharing verkligen är caring, där karma makes sense och what comes around for sure also goes around.
Lokalen är fylld av matgäster från många av jordens och samhällets hörn. Borden ser redan ut att vara fullsatta men människor tränger ihop sig så att både jag och mina vänner får plats. Här är inte folk rädda för att sitta nära. Vi väljer länge mellan alla rätter, kakor och teer pa menyn, allt är vegetariskt men ingenting har någon prislapp. Istället finns det en låda vid utgången där var och en kan donera den summa de vill och har möjlighet till. “Mat utan gränser” är mottot och rättvisa är tanken. Lentils As Anything inkluderar alla i samhället och låter inte människors olika tillgång till pengar ge de olika tillgång till näringsrik mat.
Mellan tuggorna av kikärtsgryta och rödbetsröra berättar en av mina vänner att hon behöver hitta ett jobb. En kille som sitter bredvid oss flikar in och säger:
”You will find something, just tell everyone that you’ve got experience no matter what the job is”.
Han lassar in en sked av vegansk chokladmousse och fortsätter:
”Sales experience? Yes, you have, selling is the same as talking shit to people and you have done that! Have you ever baked a cake? Well then you’re a baker! Want to be a housekeeper? You’re probably making your bed every morning so you already are!”
Han var tydligen fransman men hade bott i Australien i sex år. När jag frågar var han bor pekar han först åt vänster, sedan höger, upp och till sist ner. Sedan rycker han på axlarna. Han berättar att han har på pricken noll dollar på sitt konto men att han lärt sig att inte behöva pengar. Varje dag jobbar han gratis som servitris på Lentils As Anything och får äta utan att betala varje dag. Hela restaurangen drivs av volontärer, långtidsarbetslösa eller människor från samhällets marginaliserade grupper. Fransmannen berättar att en gång hade han liftat från Franrike till Portugal och blivit bjuden på mat och boende längs med hela vägen.
”I wish more people lived by the principal give and take, money isn’t needed when people are helping each other”, summerade han och vi alla höll med.
Vi skrapar våra tallrikar tomma och min vän Emma ger sitt nummer till fransmannen om han skulle behöva någonstans att sova. Det finns en hörna fylld med kläder som folk lämnat ifrån sig. Regnet glittrar fortfarande i skenet från gatulyktorna och ett tag funderar jag på att byta till mig en vattentät jacka. Sedan ändrar jag mig, stoppar en peng i donationslådan och drar min regnfuktiga tjocktröja över huvudet. Det här restaurangbesöket kommer nog att hålla mig varm hela vägen hem.
