Jag vill först uppmärksamma er om att djuren som vi har tagit kort med inte har fått lugnande medel eller är drogade på något vis.
Lejonen väckte mig säkert tre gånger i natt. Man kan ju bli väckt av värre.
Idag började vi arbeta på riktigt, vi delades in i nya grupper, detta sker varje vecka. Jag är denna vecka ”grupp pizza”.
Vi började dagen med att mata djuren. Köttrummet luktar verkligen illa men måste hanteras för att få vara med de köttätande djuren, vilket är en rättvis deal.
Senare grävde vi diken för att lägga i rör och så rensade vi ogräs. Allt inför öppningen av nya shoppen. Hårt och kul arbete. Shoppen skulle ha öppnat för ett år sedan har nytt öppningsdatum nu på lördag. Snabba tag behövs alltså och om byggen går trögt fram i Sverige, så är detta, ja Afrika.
Under lunchen så bekantade vi oss med de slappa djuren vi har här. Solen står som högst den här tiden kan jag tro och alla ligger och vilar. Alla utom volontärerna. Jag gick först in till geparden Zena. Men hon var seg. Då gick jag in till capuchin apan Bobby istället. Jag satt mig på huk och inväntade att han skulle komma fram. Han gör inte alltid det, och jag ville inte skrämma honom. Vi kom bra överens och tillslut låg jag raklång på grus och bajs bredvid honom. Så mysigt. Han tog min hand flera gånger och visade vart jag skulle klia, ofta under armhålan. Jag blev kvar där en lång stund.
Gepardhonan Zena som omhändertogs efter att ägaren inte kom och hämtade henne och syskonen när hon skulle.
Bobby var tidigare ett husdjur som attackerades av en hund och kunde därför inte bo kvar.
Jag gick tillbaka till Zena efter mitt besök hos Bobby. Hon kurrade högt och vi var ett gäng som satt där, tog lite bilder och bara hängde. Fint det med.
Efter lunch så fick vi möta lejonen. Det är höjdpunkten här, och det som är speciellt är dels för att de inte är nerdrogade och dels för att det inte görs för pengar. Dessa två är cirka ett år gamla och börjar bli lite för farliga för att möta människor, så jag är så glad att vi hann. Ett helt inlägg om varför det är okej för oss att posera med djuren i ett annat inlägg.
Det gäller att passa på när man har chansen.
Det var häftigt men hände väldigt snabbt. Ryktena att vi troligtvis skulle få hälsa på lejonen hade gått under dagen. För art detta ska hända måste någon av ägarna av farmen vara med. Under eftermiddagsmötet släpptes bomben. Vi skulle få gå in fort, ta bilder och klappa lite och sedan gå ut om det blev oroligt.
Ägarna var suveräna, vet att alla vill ha sitt bevis på att man varit där inne på riktigt. De hjälpte till med korttagningen. Det gick så fort. Först måste alla nio tjejer in i inhägnaden och sen ta korten och njuta innan lejonen ballar ur. Vi kör efter lejonens vilja. Men känslan. Detta gigantiska kattdjur som går mot dig. Ja, jag blev biten i knät av ett lejon, wow. Man ville klappa och gosa. Fick klia på magen. Jag kan ändå jämföra det lite som att gosa med en hund. Foton skulle tas. Sen var det över. Då är man glad att man tog fotona. Nu kan man kolla tillbaka på dem och bara le.
Snabbt ur euforin, dags att arbeta.
Senare på eftermiddagen så började vi med våra uppdrag. Vi skulle städa huset. Enklare städning skulle jag kalla det. Sopa golvet, diska, torka bord och bänkar, dra ut soporna till Hålet. Vad Hålet är vet jag inte då jag slapp den uppgiften, tror inte att det luktar gott eller är särskilt trevligt där i alla fall. Lär väl bekanta mig med detta senare.
Lite mer trädgårdsarbete efter detta. Sedan slapp och djurhäng tills det var middag. Jag plockade lite med min gigantiska packning, önskar att jag kunde shoppa. Allt är så fint och billigt här.
Det här var alltså första arbetsdagen, och fortsättning följer.
Gilla ”Ett annat liv” på Facebook för att inte missa nästa inlägg från Ann-Louise:
