Krönika: Att resa själv men inte ensam

Idag bjuder Ett annat liv på en krönika från gästskribent Patric Olé:

Den stora vida världen på tu man hand. Resa, lära och uppleva är något som få säger nej till. Men att flyga iväg själv, på eget initiativ är kanske inte ett självklart val för alla. Men det borde det vara.

Nervositeten bubblar i magen likt en skakad läskburk, rädslan för vad som komma skall. Att bege sig ut i det okända kan lätt medföra oro. Men det handlar om att ge sig själv chansen. En chans och ett agerande som verkligen får en att växa som människa.

Sugen på att käka sushi? Ät sushi. Vill du lära känna nytt folk? Säg hej till främlingar. Intresserad av att ta ett dykcertifikat? Verkställ. Glömt bort vilken dag det är? Utmärkt. Lust att lämna? Ingen hindrar dig. Känslan av ren och skör frihet är oslagbar, där du hela tiden själv står för nästa drag på schackbrädet.

Under åren som passerat har jag spenderat både många och långa perioder som rundresande backpacker. Jag har alltid varit en nyfiken person som sugit in nya platser, kulturer, mat och möten med glädje. Låt oss kalla mig för en öppensinnad äventyrare som ständigt fått ta del av spänning i vardagen och skapat nya vänner av bara farten. Så mycket tillfälligheter som uppenbarat sig och passioner som delats med andra under dessa upptåg. Tänker tillbaka på vulkanbestigningen på Bali, med pannlampa och trasiga gympaskor, ihop med en fnissande lokalguide vars förkärlek till kaffe inte gick passé. Dykningen i Filippinernas klarblå vatten, där enorma valhajar majestätiskt tog sig framåt i godan ro. Joggingturen i Tanzania med följe av en Massaj som spontant sprang ikapp, iklädd ett par hemgjorda tofflor och lång rutig kappa. Kontraster, unika händelser och intressanta möten med personligheter som aldrig skulle uppstå på hemmaplan.

Upplevelser går inte att studera, att ge sig möjligheten till perspektiv och insikter om moder jord i sin helhet och om sig själv i synnerhet är minst sagt fascinerande. Skulle du mot förmodan längta hem så är det inte hela världen. Var du än må befinna dig kan du alltid ta dig tillbaka till tryggheten i vårt avlånga land och återigen få äta mammas köttbullar inom 24 timmar. Enligt mig vore det självbedrägeri att inte kasta sig ut och testa sina egna vingar, alla bör prova på att äventyra solo minst en gång i livet.

Världen står för dörren, öppna den. Nog för att det kostar pengar, men att senare kunna återvända hem som en rikare person är svårslaget. Rikare på livserfarenheter och upplevelser som alltid kommer att finnas med för all framtid. För att inte tala om alla bilder som kan spelas upp i minnet och göra vilken grådassig dag som helst till en färgglad och harmonisk inre resa. Våga väx som människa och ta steget ut i världen! Lev ut din färd likt hämtad ur en film, där du själv är regissören. Kanske blir du också din egen bästa vän på köpet. Du måste själv stiga ombord på planet, men oroa dig inte, jag kan lova dig att du aldrig kommer behöva känna dig ensam.

Gilla ”Ett annat liv” på Facebook för fler liknande, härliga texter i ditt flöde:

Patrik Olé
Gästskribent