På ena sidan av den smala jordvägen skär en kort nepalesisk man av ett lårben från ett flått lamm som hänger i en krok och dinglar. Mitt emot butiken med det flådda lammet ligger en modern skobutik med texten ”Fashion” stort och tydligt ovanför ingången. Här säljs högklackade modeller i guldiga färger.
Kontrasten är enorm. För att inte säga gigantisk. Men det är typiskt Kathmandu. Det är bara så det är. Äkta är ett ord som passar bra in här. Det är äkta. Det kan ingen säga någon om.
Vi vandrar vidare ner för den här gatan som alltså är en gropig jordväg. Mopeder, bilar, cyklar och män och kvinnor med olika kärror kör och går kors och tvärs. Och så är det på varje liten gata du än rör dig på. Ingen stannar men alla som framför ett fordon gör allt de kan för att undvika dig.
Det är både en, två och tre gånger jag sätter hjärtat i halsgropen när jag tror att en modig mopedförare ska krascha då han i hög hastighet sicksackar mellan allt som händer på gatan.
Hela staden är som en stor labyrint. Det är inga fyrkantiga kvarter som återfinns i de flesta städer. Folk har nog byggt sina hus lite som de vill och gatorna har följt därefter. Huller om buller och åt alla håll du kan tänka dig.
Det roliga med Kathmandu är att nästan alla hus är byggda på höjden. Om du går in i en liten restaurang upptäcker du snabbt att du inte kan fortsätta inåt i den utan bara uppåt. En restaurang kan husera på fem till sex våningar och de allra flesta byggnader har en ”roof top” med utsikt över staden.
Kathmandu är en av världens mest luftförorenade städer. Det känns. Och syns. Dammet och avgaserna ligger som ett tjockt täcke över gatorna. Redan dag ett började jag hosta och jag känner hela tiden någonting som kittlar obekvämt i halsen. Ni vet så som det brukar kännas innan man får riktigt halsont. Många nepaleser och även turister bär munskydd.
Jag kan knappt vänta tills vi lämnar staden för den friska luften uppe i bergen.
Det fantastiska med den här staden är att hur skitig den än är syns det inte på invånarna. I princip alla kvinnor vi ser bär vackra färgglada klänningar eller andra kreationer. Vi pratar alltså riktigt vackra, vi har stannat flera gånger och bara beundrat deras klädsel.
Nepaleserna som människor är fantastiska. Trots dessa kaos och stress känns hela staden avslappnad och överallt möts du av ett leende och ett glatt ”namaste” som är hälsningsfrasen och alltså i princip betyder ”hej”.
I Thamel som är en livlig stadsdel och där de flesta turister rör sig kryllar det av färger. Detta tack vare alla butiker som säljer vandringsutrustning i alla regnbågens färger och försäljarna i små hål i väggen med stickade mössor, vantar, sjalar och allt annat du kan tänka dig.
Jag slutar aldrig förvånas vad människor kan bära och transportera. Jag tog den här bilden på en man som bär ett vackert skåp.
Som sagt ska vi snart lämna storstadens sus och brus för att bege oss upp i bergen. Vi ska flyga till Lukla som ligger på cirka 2 800 meter och därifrån ska vi vandra till Mount Everest Base Camp. Vi tänkte göra det utan någon guide eller bärare. Jag har skrivit ett helt nytt färskt inlägg om förberedelserna för det. Läs det här >>
Missa ingenting från äventyret i Nepal – Gilla Ett annat liv på Facebook: