Hoppa till innehåll

Juan – ekonomen som valde att värdera hälsa mer

Juan Manuel Olsina, 28 år, Argentina

Tidigare: Arbetade inom finansindustrin i Córdoba, Argentina
Nu: Reser runt i världen och volontärjobbar, driver en podcast och lägger sin huvudsakliga tid på yoga, meditation och hälsokost.
Hitta Juan på Instagram: Viajando Olsi

Foto: Peter Olausson

Kan du beskriva hur ditt gamla liv såg ut?
– Fram till ett och ett halvt år sedan startade jag dagen med 30 minuters pendlande i bil till stan där jag jobbade i familjeföretaget inom finansindustrin. Trafiken var tjock och dagarna stressiga. Direkt efter skolan och tio år framåt har jag gått till det här jobbet och aldrig tänkt över om jag ens gillar det eller inte. Jag började jobba bara för pengarnas skull, för att köpa prylar, en bil, en lägenhet och för att leva ett bekvämt liv. Men jag kände mig inte lycklig. Jag hade samma rutin dag in och dag ut. Samma människor, likadana dagar. Jag slutade jobba runt 14-15, åt lunch, gick till gymmet, spelade fotboll varje lördag, hängde med vänner om kvällarna, åt middag, sov. Repeat. På helgen var det BBQ, alkohol och utgång. På måndagen började samma veckorutin igen.

En dag insåg jag att det här livet inte gjorde mig lycklig. Jag var bra på mitt jobb men jag trivdes inte med det. Jag visste ändå alltid att jag inte skulle göra det här resten av mitt liv. Sista året på jobbet blev jag till och med min egna chef vilket verkligen var coolt men jag ville ändå göra något annat. Så jag bjöd min pappa på middag och berättade för honom att jag kommer säga upp mig för att bo någon annanstans och jobba med något annat. Han stödde mitt beslut. Han visste att jag inte var lycklig.

Hur ser ditt liv ut nu?
– Dagarna beror på vilket land jag är i. Just nu volontärarbetar jag i en fotbollsskola för småpojkar i Chiang Mai i norra Thailand. Först var min plan att stanna här i två-tre dagar men nu har jag varit här i flera veckor. Jag går upp tidigt, skriver i min dagbok, mediterar, går till parken och yogar – en absolut fantastisk start på dagen. Jag tränar lite, kanske tar en promenad, lyssnar till någon podcast, läser artiklar om kost, näring, idrott och yoga. Jag försöker hela tiden att vara produktiv och lära mig saker. På kvällen mediterar jag igen och tränar barnen två-tre timmar.

Jag vet inte hur länge jag kommer stanna här. Jag brukade planera allting, ha fasta tider och schemalagda agendor vilket gjorde mig ängslig. Den känslan har jag inte längre för att jag gör det jag tycker om, det som gör mig lycklig. Känner jag att jag har hamnat i en spiral som påminner mig om mitt gamla liv, då försöker jag ändra det. Jag reser till en annan plats, kanske bara i några dagar eller tills jag hittar ett ställe som jag verkligen trivs på.

Vilken typ av liv gör dig lycklig?
– Att leva ett liv där jag fyller vardagen med det jag älskar och mår bra av. Jag söker mig till naturen. Det första jag gör när jag kommer till en ny plats är att jag söker upp parker för att njuta av fridfullheten. Jag tycker om att träffa nya människor och prata om allt och inget. Jag mår bra av en näringsrik kost, det är viktigt för mig. Jag har hittat en balans, jag lever ett liv på mina villkor och har friheten att välja.

Foto: Peter Olausson

När och hur förstod du vilket liv som gör dig lycklig?
– Ett par månader innan jag sa upp mig, jag hade börjat på en meditationskurs för stresshantering vilket ändrade mycket i mitt sinne och uppfattning. Jag var redan medveten om min kost sedan ett par år. Hur jag vill leva mitt liv uppenbarade sig för mig en dag på jobbet.

Berätta mer, vad fick dig att ta steget för att förändra ditt liv, vad var den avgörande faktorn?
– Det var en väldigt specifik situation jag tydligt kommer ihåg. En dag på kontoret när det inte var mycket att göra hittade jag mig själv sitta där i kontorslandskapet, i en trång stad överfylld med människor, på ett ställe jag inte gillade. Det uppenbarade sig för mig att jag inte vill göra det här mer. Jag ville resa. Om jag inte gör det nu – när annars? Jag har bara ett liv. Det var något inom mig, jag kände mig inte lycklig eller fri. Jag gick hem och tog mig tiden att meditera och fundera över min insikt. Jag är egentligen ganska blyg och det var svårt för mig att prata om min insikt och mitt stora beslut att säga upp mitt gamla liv, men jag gjorde det.

Jag gjorde faktiskt en liknande resa för några år sedan. Jag reste till Nya Zeeland på ett Work and Holiday-visum men höll bara ut i tre månader. Jag kände mig ensam. Det var inget för mig då.

Var du någonsin rädd för att ta dessa steg?
– Ja, självklart. Jag läste en bok som heter ”En Cambio” av Estanislao Bachrach, titeln översätts ungefär till ”I förändring”. Den handlar om neurovetenskap, alltså hur hjärnan fungerar, hur det är programmerat att undvika förändring. Den boken hjälpte mig väldigt mycket. Så, ja, jag var av ren mänsklighet rädd. Hjärnans programmering säger formligen till dig att stanna i din komfortzon, repetera samma vanor och undvika förändring. Hjärnan talar också om för dig hur dina chanser står i att misslyckas med någonting nytt – nämligen en hundraprocentig chans, vilket är givet då du aldrig har gjort det du inte har gjort förut. Att förstå hur hjärnan funkar har gjort det enklare för mig att ta steget mot förändring.

Upplevde du en press från samhället, familjen och vännerna att leva enligt normen? Om så, hur har du övervunnit denna press?
– Jag förväntade mig att bli dömd men som tur var stod mina föräldrar bakom mig. De har alltid varit lite mer öppna och framåt. Vissa vänner var väldigt stödjande och uppmuntrande, andra vänner kunde inte förstå varför jag vill lämna mitt goda liv, lämna allting jag hade jobbat för. Jag är en väldigt fredssökande människa och undviker gärna konflikter. Jag ströp kritiserande diskussioner med responsen: ”Ok, det är din åsikt men det är mitt liv. Jag vill testa det här igen, om det funkar – bra! Om inte så kommer jag tillbaka till samma gamla jobb och rutin, ingenting kommer ha förändrats här.”

Hur finansierar du ditt nuvarande liv?
– Jag började min resa med lite besparingar. Jag flyttade till Barcelona och började jobba i ett inköpscenter som inte var roligt alls. Men jag behövde jobbet som gav mig 800-1000 Euro i månaden. Jag hyr ut min lägenhet i Argentina för en liten peng vilket ger mig en liten inkomst. Just när jag lämnade hade våra Peso en bra växelkurs men tre månader senare hamnade Argentina i en ekonomisk kris som gjorde att Peson tappade mer än halva sitt värde. Numera får jag alltså enbart 350 USD från hyran. Det är inte tillräckligt för att leva i Europa men räcker längre i Asien. Här i Asien har jag börjat med Workaway där jag volontärarbetar för kost och logi och lever tillsammans med lokalbefolkningen. På så sätt kan jag resa på väldigt lite pengar. Det är i princip endast transport som jag har som en utgift vilket också är väldigt lite om du reser med buss och lokaltrafik. Infrastrukturen är faktiskt imponerade här, lika bra som i Europa eller till och med bättre.

Jag planerar att hitta ett arbete inom mina intresseområden i framtiden, någonting som kombinerar yoga, idrott och kost. Jag kommer fortsätta resa, kanske tills pengarna tar slut. Men genom att volontära kan jag dryga ut resan. Numera är det rent av ett nöje för mig att spendera så lite pengar jag kan. Jag vet inte om jag vill bosätta mig någonstans någon gång. Men definitivt vill jag arbeta med något jag älskar. Just nu är det ingenting jag oroar mig för, jag tänker inte för mycket på framtiden vilket är något som har totalförändrats inom mig och mitt tankesätt.

Vad är din största insikt efter att du lämnade ekorrhjulet?
– Att jag njuter av de små saker i livet som en enkel park. Jag fångar mig själv i att jag bara är här och nu, att jag är medveten i just detta ögonblick. Jag inser också att jag kan bidra till andras välmående som jag gör för barnen i fotbollsskolan. Många saker är inte utvecklade i mitt land men fotboll är! Också kosten kan jag hjälpa barnen med, att få dem att förstå att om de vill förbättra sin prestanda i sporten ska de inte äta godis och dricka läsk.

Jag brukade ha många materiella saker, många kläder, min bil och shoppa loss på Black Friday. Många saker använde jag aldrig. Nu äger jag sju eller åtta kilo i min ryggsäck och det är allt jag behöver. Ju mindre du äger, desto mindre behöver du ta hand om och bekymra dig över.

Foto: Peter Olausson

Vad tycker du håller folk tillbaka av egen erfarenhet?
– Gruppmentalitet. Samhället och media som visar på en enda väg. Jag ser mina vänner gifta sig, skaffa barn men jag är inte säker på om det verkligen var det de ville eller om det bara hände för att det är så det borde ske enligt samhällsstandarden. Själv vill jag inte det, inte nu i alla fall. Kanske om 20 år.

Några sista ord:
– Var aktiv och produktiv och gör din grej! Ge inte upp på grund av socialt grupptryck.

Kolla in Juans hälsopodcast “Paz y AmorFit” vilket är en ordlek på spanska som är något knepig att översätta, men som i grova drag har betydelsen “peace and love for food and fitness” (på spanska).

INTERVJU: Peter Olausson

I nästa del i serien som blir en video, kommer Andrea med hjälp av sin partner Adam gå igenom era kommentarer från första inlägget i denna serien där jag frågade er ”Vad håller dig tillbaka från att leva livet du drömmer om?”

Har ni fler frågor och funderingar? Kommentera eller maila mig på andrea@ettannatliv.se

Var med LIVE!

Lördagen den 18 januari klockan 10.00 kommer vi avrunda denna spännande artikelserie på sex delar med en livesändning på Facebook där ni kan ställa era frågor till coachen Adam och mig samt kommer vi erbjuda en av er modiga läsare att bli live-coachad i att överkomma sina hinder! Tillsammans djupdyker vi i de sista frågorna som återstår i pusslet ”Vad håller dig tillbaka från att leva det livet du drömmer om?”

Maila mig om ni vill coachas live: andrea@ettannatliv.se

Klicka här för att komma till Facebook-eventet där du kan bjuda in dina vänner – speciellt den där kompisen som alltid tjatar om att göra det ena eller andra men inte får tummen ur. Glöm inte gilla sidan Ett Annat Liv

Länkar till alla delar i artikelserien

Kram, Andrea och min intervjuare och co-skribent Peter Olausson

Säg hej på Instagram:
andreaendres.me