Härom dagen drog mamma med mig på en utflykt till Lurö i Säffles skärgård. Trots mitt klena förkylda tillstånd var det ett minst sagt välkommet avbrott i min numera rätt stressiga vardag.
Även om jag i den bästa av världar vill jobba mindre och leva mer måste en passa på när jobben finns och det är väldigt svårt att säga nej när det inte finns folk.
En timmes båtfärd ut från Ekenäs och fyra timmar på öns vandringsleder och sevärdheter (vacker natur, intressanta ruiner och spännande artrik flora och fauna). Ett måste för naturnörden! De hade även ett vandrarhem så jag slogs av tanken att en kanske skulle kunna dra ut med några vänner för en övernattning. Tänk vad mysigt att ha lite matsäck, bada i lugn och ro, vandra runt på ön och äta på klipporna i solnedgången!
Och finns det något härligare än att färdas sittandes i fören på en båt? För mig är det svårslaget! Sådana här små utflykter tror jag har räddat min sommar. Och så här lever de allra flesta! Upp, tvinga i sig lite frukost, jobba och vara så trött när en kommer hem att en inte orkar engagera sig eller träffa vänner. Ska det behöva vara så här? Inte konstigt att vi blir sjuka och får en tonårsgeneration som plågas av stress och depressioner i allt större utsträckning! Vi behöver fler andningspauser, fler smultronställen, mer av det som får oss att må bra!
