Ni har alla läst historien om Sanne Sevig. Den artikeln har sprängt internet de senaste dagarna. I skrivande stund har över 600 000 personer läst artikeln. Den har delats över 70 000 gånger på Facebook och i andra sociala medier.
Mängder med personer har hyllat Sanne, andra är imponerade, flera är inspirerande och resten är avundsjuka.
Sanne, ja hon bara skakar på huvudet och torkar upp ytterligare en kattungeskit från mattan i sitt lilla hus i Filippinerna.
Vad är det som är så märkvärdigt undrar hon? För det är vad ni tycker. Att det är märkvärdigt. Ni som hjälpte till att spränga internet. För annars hade Sannes artikel inte fått så mycket uppmärksamhet.
Det finns en undertryckt längtan hos alla. Det är tydligt det. Jag scrollar igenom besökssiffrorna igen och nickar på huvudet.
Följ Ett annat liv på Instagram för att ta del av vackra, fantastiska bilder från platser runt om i hela världen. Inspireras och dröm dig bort:
De flesta säger att de är lyckliga. Och det kanske ni är. Med ert hus eller lägenhet, era lån, barnen och bilen. Jobbet är inte så pjåkigt ändå. Maskinkaffet går att dricka. Arbetskamraterna är helt okej. Familjesemestern till Kreta, Sälen och Gotland är jättemysig och rolig. Och det är så roligt att inreda rummen i huset eller lägenheten med alla prylar. Tillsammans blir det så många fina minnen. Grillkvällen med vännerna eller grannarna är fantastisk.
Men för att komma dit får ni slita resten av året. För fem veckors semester. Fem ynka veckor.
Och när ni hittar historien om Sanne blir ni fascinerade, inspirerade och avundsjuka. Varför? Den frågan borde alla ställa sig.
När jag tittade genom Facebook igår eftermiddag fick jag panik. Sverige går just nu bananas. Jag vet inte hur många ”Bara 3 timmar kvar till semester”-statusar jag räknar till. För många.
Jag stänger ner. Jag orkar inte.
Två månader senare är allt över och ni måste kämpa er igenom ytterligare lång period av arbete när ni egentligen drömmer er bort till något annat.
Några av er kommer vakna upp. Några av er kommer göra som mig. Som Sanne. Som Rosanna. Som Claes. Och alla andra som insett att pengar inte gör oss lyckliga. Vi som insett att det enda som vi egentligen får ut av vårt arbete i inrutade Sverige är pengar. Pengar, stress och trötthet. De där sakerna som gör att vi på sikt inte mår bra.
Sanne Sevigs kloka ord får avsluta det här blogginlägget.
”Vi valde tid istället för pengar”.
– – – – – – –
Historien om Sanne gick fullkomligt bananas på nätet. Bland annat snappades storyn upp av den filippinska sajten ”Choose Philippines”. Se själva här.
En annan samlingssida gjorde en rewrite.
Sajten Extreme Readers uppmärksammade storyn.
Bloggen Newsfeed Readers skrev också om det hela.
Rappler.com gjorde en version.
Svenska webbtidningen Jnytt i Jönköping skrev även de en artikel.
Även Metro skrev ihop några rader.
Expressen gjorde en egen version om Sanne
Titta också på: TV-intervju med Sanne
Everyone is welcome here in the Philippines, our freedom land!
Jag har för mig att det finns forskning som visar att 2 veckor efter semestern är slut så är vi tillbaka på samma stressnivå etc som innan semestern, så mycket var det att räkna ner till… 😉
Jag skrev ett inlägg på vår blogg här om dagen gällande att ta semester från skärmen med bland annat följande text:
Vi lever i en värld där tekniken gör oss ständigt nåbara, inte bara via mobilen. Ständigt uppdateras det status på Facebook, LinkedIn, Instagram, Twitter och andra sociala forum, därtill uppdateras bloggar som ska läsas och nyhetssidor att hänga med i. Tekniken är fantastisk och det är inget fel på den, däremot på hur många av oss använder oss av den, mig själv inkluderat.
Det är svårt att hålla fingrarna borta från att kolla sms, mail och Facebook-uppdateringar om det ständigt plingar eller visas symboler som påminner oss om att det hänt något som vi ännu inte tagit till oss informationen av. Hjärnan är så van att bli matad med nya intryck att vi kan känna tomhet, rastlöshet och otålighet när det blir lugnt och stilla omkring oss. Det kan förklara varför det kliar i fingrarna att ta upp mobilen ur fickan fast du egentligen inte hade något konkret problem som behövde lösas.
Än så länge är dessa vanor så pass nya att vi inte vet de långsiktiga följderna av att kroppen aldrig får långledigt från denna typ av stimulans. Det vi vet är dock att utbrändhet och mental trötthet ökar lavinartat. Den nya kommunikationstekniken kan ses som ett gigantiskt experiment där vi själva är deltagare.
You can always make more money but you can never make more time.
Verkligen tänkvärt! Tänker mycket på det själv… Hur man vill leva sitt liv… Dock vill jag hävda att man kan ”leva intensivt och ta vara på sina dagar och sin tid” även i Sverige och Norden. Även om jag själv ännu inte är där jag vill vara… Men processen pågår och mitt liv består av väldigt mycket mer än ”några semesterveckor om året” 🙂
Kommentarer är stängda.