Gili Travangan blev en vattendelare under vår resa. Det blev en läxa att 1) inget är som man tror 2) tro inte allt du hör, åk dit och se själv. Många beslut vi fattade efter Gili Trawangan grundade sig på denna erfarenhet. En av årets läxor.
Efter ett youtubeklipp där ett par blev väckt av minareternas öronbedövande larm klockan fyra på morgonen, samt Lonely Planets varningar att ensamma kvinnor blir överfallna på de muslimska Giliöarna, såg jag inte framemot vår resa ut, måste jag erkänna. Men sagt var sagt och vi var klara med Ubud.
Dagen kom, jag var på min vakt och lite olustig inför båtresan. Det hade brunnit i Ubuds centralmarknad, trafiken var kaotisk och vår transferbuss var en timme försenad. Båtturen på en och en halvtimme gick dock supersmidigt, trots alla varningar jag hade läst på nätet. Vi slumrade till och det började regna när vi anlände. Från sekunden våra tår borrade sig ner i sanden älskade vi Gili Trawangan. Kanske för att det regnade, kanske för att strömmen hade gått och ön var alldeles tyst, mörk och lugn med svajande palmträd, sånär som på den jättesnälla ladyboy som hälsade oss välkomna och serverade oss varsin Bintang.
Gilli Trawangan är lagom stor, man kan cykla runt den på 40 minuter och huvudbefolkningen heter Sasak, de är muslimer. Säljarna orkar inte hetsa, inga ”taksi-taksi?” inga tiggande barn, INGEN GALEN TRAFIK! På Giliöarna får varken hundar eller motorfordon finnas, ingen rabies, inga avgaser, bara lugnt och skönt. Katter fanns det däremot gott om och de är ett statusdjur. De är feta, bortskämda, vackra och blasé mot gästerna. Inte undernärda och överlyckliga såfort de fick uppmärksamhet, som på Bali. De kindnappas ibland och används senare som bytesvara bland ö-beolkningen fick vi veta.
Det finns en matmarknad mitt på ön, där serveras det grillade skaldjur, olika spett, soppor samt traditionellt mat. Avslappnad stämning överallt.
Första gången någonsin som vi satt i en ”swim-up” bar. Det är en träningspool för dykare, så precis bakom oss var den 5 meter djup och dykelever låg i. Nej, vi kissade inte i poolen.
Vi hamnade på ett nyöppnat Kanadensisktägt ställe, Good vibes. Greg och hans inhemska personal gör allt för stämningen, på ett okonstlat sätt, som bara ömänniskor kan. Allt på Good vibes händer i baren/receptionen. Det finns ingen simbassäng, men det är cirka 200 meter till stranden, ingen minibar eller tv på rumnen. Rummen är fräsha och sängarna sköna. Varje rum har en liten möblerad veranda. Den hederliga balkonggroggen dukades fram efter dushen, men den kunde vi glömma, visade det sig. Hotellet är så litet och intimt att gäster samt personal vinkar genast ned dig till repan. Ta med dig groggen och koppla in din Iphonemusik, bara du är social. Gili Trawangan står i rak motsats till Ubud, där alla känns väldigt introverta och självupptagna.
Getter är vänliga på Gili Trawangan
Någostans där på ön kom minnerna tillbaka till mig från hur det var när jag var utbytesstudent i Japan, för hundra år sen. Konstigt nog kände vi oss aldrig gamla eller udda i vårt gäng, för alla gästerna på Good Vibes inklusive personalen blev ett temporärt kompisgäng. Vi fick reda på vilken fest som gäller för kvällen, vi fick hjälp med att hyra cyklar och åka med hela gruppen på en snorkeltur till ön mitemot, Gili Meno.
En öl på Gili Meno en molnig dag
Gili Meno var magisk den med
Det finns cirka fem barer på Gili Trawangan som turas om att ha sin veckodag. Blue Marlin, som även är en dykarskola, har förvånandsvärt rediga gin tonics, imponerande ljudanläggning som spelar tung house på torsdagar. Sama Sama är reaggaebaren med rasta liveband. Ombak bar är min favorit. Den ligger nästan ute på ringleden som går runt hela ön, serverar happy hour till 23:00 av killar med afro-frisyrer som dansar och shottar oavsett ifall det finns gäster ellet ej. Killarna har roligt och det smittar av sig. När vi var där hade en ny kille provanställning, det var en mullig indones med bakåtslick som jag och Richard kallade för ”advokaten”. Han var lite obekväm och jag tror inte att advokaten är kvar där idag. Mittemot Ombak bar finns det en beer-pong bar som är omåttligt populär bland de yngre gästerna.
Good vibes ägaren Greg längst fram, Richard i snåret, två fina svenskar till höger om Greh och det är jag som tar fotot
En dag hyrde vi cyklar för 30 kronor och cyklade ön runt. Det tar 40 minuter normalt, men för oss tog det en hel dag. Antingen var det karismatisk personal, happy hour på sköna strandhak eller så satt någon från Good Vibes och vinkade ned oss. Ja, vi kom inte snabbt framåt.
Gili Trawangan är väldigt gayvänligt, vissa kvällar kunde ett vanligt pub-häng förvandlas till dramatiskt dansuppvisning bland killarna som tävlande om varandras gunst.
Gili Trawangan blev därmed en ögonöppnare och hitills vår favoritö. Det är den perfekta mixen av tropiskt paradis, turkosblått vatten, bra snorkling, bra och blandad musik, bra stämning och god mat. Det är få öar som kan plocka in alla poäng.
Och larmet från minareterna klockan fyra på morgonen? Den kom enbart vid middagstid, och det är bland det vackraste jag har hört. Om du känner till någon ö som har både bra musik, härliga stränder och god mat, snälla dela med dig!
Våra Gili Trawanganleenden fastnade i våra ansikten i flera veckor framåt.
Följ Inga och Richards resa genom världen – gilla Ett annat liv på Facebook:
