Vårt ”passion project”, vårt lilla frukost- och brunchcafé som kom till liv enbart för att vi desperat behövde någon inkomst som kunde täcka vår boendehyra, är numera en ”hidden gem” bland backpackers. I detta inlägg vill jag dela med mig om vår snabba framgång, dess fram- och baksida, och en kort inblick i hemligheten bakom Peace Food Cafés koncept.
Som jag skrev i tidigare inlägg (Se här>> och här>>), så hade vi en tanke om att tjäna vårt uppehälle här på andra sidan jorden genom att erbjuda våra yrkesstjänster till resenärer under högsäsongshalvåret vilket sträcker sig från november till april. Vår samarbetspartner lovade att de stora turistmassorna skulle trilla in runt jul och i vart fall efter nyår. Men när november visade sig nästintill död och vår intuitiva känsla talade om att vi inte enbart kan förlita oss på en enda inkomstkälla, öppnade vi portarna till Peace Food Café.
Det tog inte många veckor och vår blygsamma idé: ”…om vi ändå sitter här och väntar på att bli bokade, kan vi likaväl laga lite extra frukost till de som råkar komma förbi…” förvandlades till heldagar på fötterna, fullsatta bord – ja, till och med måste vi neka vid dörren. Det går åt kvittoblock efter kvittoblock, diskhögarna väntar på oss efter stängning och inköp på grönsaksmarknaden är ett dagligt måste – vad hände här!?
Vi har blivit intervjuade att par gånger, Rough Guides egna skribent var här på frukost (vem vet, kanske är vi med i nästa utgåva), våra grannar undrar om vi är kändisar eftersom folk vallfärdar till vårt lilla ställe och vi har enbart fem-stjärniga recensioner från Facebook, till Tripadvisor och Happycow. Allt detta, utan att ha delat ut eller hängt upp en enda flyer eller annan reklam; vi har inte en enda vägvisare förutom en skylt som vi ställer ut varje morgon. För att förtydliga ännu mer; vår gata har varken ett namn eller adress, den är en gropig sandväg utan belysning och ligger en kilometer ifrån turistkvarteret.
Nu är vi inne i vår första vecka med en anställd. Söta (och ett snäpp galna) Nita är nu del av vårt #peacefoodrevolution-team för denna säsongen. Utan hennes hjälp skulle vi nog vara de enda företagarna som stänger verksamheten på grund av för bra business. Mer business är lika med mer arbete. Förbi är dagarna där vi kunde sitta med våra andra projekt på morgonen samtidigt som vi lagade den ena och andra gröten till den ena och andra hungriga resenären. För en vecka sedan kom vi alltså till en punkt, där allvarligt behöver se över vår balans mellan arbete och livet.
En utmärkt situation och en oändlig övning: Att stanna upp, se på realiteten, väga den mot våra värderingar och drömmar och utvärdera på nytt, agera. Är vi fortfarande fria? Har vi fortfarande kul? Pirrar det fortfarande i magen när väckarklockan ringer 05.30 på morgonen? Har vi tid för oss, stranden, intressen, varandra? Det är allvarliga frågor vi behöver ställa oss inför och besvara sanningsenligt, just när vi befinner oss mitt i stormens öga.
Vi älskar vårt lilla café, vår mission och våra gäster. Ja, det pirrar fortfarande, nej, det är inte jobbigt att gå upp 05.30 och baka bröd. Ja, det är svårt att ha tid för stranden när diskhögarna råkar tippa över. Ja, det är jobbigt att stå i köket i två timmar efterarbete efter att de sista gästerna har gått 13.45. Ja, det är svårt att hinna med varandra, egna intressen och projekt, yoga, tai chi med mera. Och det är precis vad vi inte tycker om.
När vi öppnade caféet bestämde vi oss för ett frukost- och lunchställe just för att vi ville skapa en god balans i vårt liv. Caféets öppettider är mellan 08 och 13. Alltså enbart fem timmars jobb skulle man tro. Vilket det var till en början; typ de första två veckorna – tills vi fick in den ena och andra recensionen.
Efter det stormade folk hit. Numera bakar jag inte sju frallor länge utan fyrtio. De sista gästerna har inte gått förens långt efter stängning och disken har inte hunnits med under öppettiden så den och köksstädningen behöver göras på eftermiddagen. Inhandlandet av råvaror är inte längfe var tredje dag utan varje morgon plus att vi på eftermiddagarna behöver åka och handla vissa råvaror på västerländska matbutiker… Så fem timmar förvandlades till många fler.
Vi tycker alltså att vår balans inte riktigt går ihop längre men med hjälp av Nita har vi nog hittat en lösning för högsäsongen. Numera kan vi alltså ha vår yoga 13.30 och gästerna som är kvar, är välkomna att hänga på.
Vad är hemligheten bakom vårt koncept? Svaret till det, vill jag helst ägna ett helt eget inlägg åt eftersom det uppstod och formades från våra djupaste och sannaste värderingar. Men beskrivet med några få ord så gör vi mat åt folket. Växtbaserat, smakfullt, enkelt men genomtänkt, genuint och till ett riktigt bra pris; precis vad vi själva saknar när vi reser.
Peace Food Café är helt enkelt ännu en anledning att komma till underbara Kambodja.
