Om fyra veckor åker vi hem och under tiden vi varit här har vi lärt oss uppskatta vissa saker mer än andra.
Åka scooter
Att sitta på motorcykeln och bara låta den ta oss dit vi känner för just då. Känna den varma vinden mot ansiktet. Upp och ner för backar, genom nya byar och samhällen, mot stränder vi inte varit på innan. På sandiga vägar mitt ute i ingenstans. Det ger en sådan enorm frihetskänsla. Här på Koh Phangan är trafiken lugn, vilket gör att vi kan åka scooter utan större problem. Vi kan köra i den takt vi vill utan att trängas med annan trafik, och det känns säkrare än att åka taxi där chaufförerna är stressade och ofta kör som idioter. Budgetmässigt är det också mycket billigare att hyra scooter en längre tid än att ta taxi fram och tillbaka, det skulle vi aldrig ha råd med. Då skulle vi vara fast på en och samma strand varje dag i månader, och det känns ju sådär kul.
Äta streetfood.
Det är ett av mina favoritsätt att äta på. Att gå mellan matstånden, se rader av grillade spett med kyckling, fisk, räkor. Känna doften av kryddor och röken från grillarna. I Thong Sala (huvudstaden på ön) har de varje dag efter klockan 15 en matmarknad. Där kan du köpa allt från klassisk thaimat till falafel, sushi och pannkakor. Det är också bland den billigaste maten du kan äta, och oftast den godaste. Där får du en fruktshake för sju svenska kronor, falafelwrap för tjugofem eller en Pad Thai för en tia.
Att sitta och höra vågorna från havet slå mot stranden.
Barnen som leker, skrattar och springer fritt. Musik spelas i baren på stranden, allt från powerballader från åttiotalet till reggae. Många av dessa ögonblick önskar jag skulle vara för evigt. Som en avslappningsövning, fast live.
Låta varje dag sköta sig själv.
Vi gör inga stora planer, vi äter när vi är hungriga, vilar när vi är trötta (jag skojade, det går inte vila när man har två barn). Att inte ha en tid att passa är utan tvekan topp tre med hela resan!
Möta människor!
Åh, så mycket fina vänner vi träffat. Delat livshistorier, inspirerats av varandras planer, skrattat och pratat. Vågar man bara skrapa lite grann på ytan, och gå lite djupare än vanligt kallprat, så bär alla på en ryggsäck att dela med sig av. Vi är för tillfället tre barnfamiljer som bor på Ibiza Bungalow, den ena familjen har varit här i en månad och vi har blivit så bra vänner. De kommer åka vidare till Nepal på måndag och det känns oerhört sorgligt att vi kanske aldrig ses igen. De är bland de roligaste och finaste människor jag träffat i livet. Personalen som arbetar här, och ägarna till stället är också oerhört fina.
På kvällarna träffas ett stort gäng, turister blandat med fast boende, på stranden och spelar volleyboll. Det är bara så oerhört fin stämning just här.
Men jag måste medge att det finns saker jag saknar därhemma också.
Typ att sova i en säng utan ett kilo sand, och att få dricka ordentligt bryggkaffe. Vi har seriöst börjat dricka kaffe med socker OCH mjölk, vilket borde vara straffbart. Men det bästa kommer vara att inte ha några MYGGBETT!
Nu ska vi klura på vart vi ska härnäst, för om 3,5 vecka behöver vi vara i Bangkok. Det blir förmodligen en långsam färd uppåt, med en del stopp på vägen.
