I Sydafrika är de vita bönder och mestadels svarta bor i så kallade townships. När jag googlar detta så kommer det även upp att det är bostadsområden för svarta. Personligen gillar jag inte att använda definitionen svarta och vita människor. Men det görs här hela tiden, så det blir svårt att förklara det på annat sätt.
Som jag nämnde så är de vita bönder här nere och har farmer. Många av dessa farmer har vilda djur och ibland även volontärer. Vissa vill rädda och bevara, om så släppa djuren fria igen. Andra farmer har antiloper och diverse köttdjur som de låter folk skjuta och göra mat av. Farmen jag bor på har en yta på 1500 kvadratmeter. Bara en liten del av detta används av människor och djur. Enligt dem skulle det ta några dagar att gå runt på området.
Det här är en familjeägd farm. Startad 2010. Felidae center, Kimberly. Mamman och pappan ägde från början får som folk stal. Istället fick barnen, som idag är ca 25 och 30 år gamla uppfylla deras dröm att rädda stora kattdjur. Allt började med ett ökenlo, sedan kom deras första gepard och så var det igång. Kattdjuren kom från en farm som båda barnen tidigare jobbat på.
Farmen har just nu 20 lejon, fyra geparder, tre ökenlon, två jackaler, 2 servalkatter, en afrikansk vildkatt, en kapucinapa, två vervetapor och fyra hundar, varav den äldsta är 20 år. Det som verkligen står ut och märks är att det här handlar om djurens bästa. Turister är välkomna att hälsa på, få en guidad tur och lära sig om djuren. Man får till och med interagera med geparden och ta bilder samt mata öronhundar. Allt sker dock med tanke på djurens bästa. Det är inget ”petting zoo”. Det handlar inte om turisternas upplevelse i första hand, utom om djurens välbefinnande.
Som sagt är de i startgropen och är inte så stora än om man jämför med andra volontärprojekt. Vi blir varje vecka indelade i tre grupper Pizza, Steak eller Sushi. Detta är också de uteställen som besöks under veckorna. Varje grupp gör olika sysslor antingen ”house”, ”meat” eller ”water”. Det säger sig självt, man tar hand om volontärhuset, gör i ordning maten till djuren eller fixar vattnet till djuren. Jag har otroligt svårt för köttet. Det luktar illa och ibland måste man karva ur en hel ko. Rätt som det är så vill de ha hjälp av två personer och då är det lyft av dött djur som gäller. Jag har pratat med ägarna om detta och jag slipper karvandet. Jag och två andra tjejer har stora problem med detta, men de flesta hjälper gärna till.
Förberedda matskålar till lejon, gepard, ökenlo och serval.
Dagens sysslor.
Här förbereds maten till alla djuren.
Varje dag har vi våra tilldelade sysslor. Utöver detta så hjälper vi till med annat som ska göras. Exempelvis på olika vis utöka farmen. I framtiden ska man kunna gå upp till något som de kallar för ”Curio shop”. Fråga mig inte vad curio står för. Där ska det även finnas en resturang och en fungerande toalett i framtiden. En liten inhägnad till surikater finns redan byggd. Det ända som saknas där är surikater. Så småningom ska alltså allt bli större och fler volontärer ska kunna bo här. Idag finns det plats för ungefär 21 stycken. Denna veckan är vi endast 11 stycken eftersom att ena ägaren är på semester, det är som semester även för oss. Nästa vecka sägs det vara fullt. Då ska 21 volontärer dela på ett kök, och två badrum, det finns en extra toa ute som vi inte får besöka efter mörkrets ingång. Ja ni förstår själva. Det är fantastiskt men har också sina baksidor.
Verandan utanför den tilltänkta restaurangen. Det börjar ta sig.
Trädgårdsarbete är också en vanlig vardagssyssla.
Jag kommer aldrig mer se på grävmaskiner med samma ögon igen. Det är lyx.
Ska njuta lite extra denna vecka. Har gjort halva tiden nu. Det har gått snabbt och långsamt på samma gång. Tiden går långsamt eftersom att man inte har tusen saker på gång samtidigt. Men det är som sagt riktigt skönt.
Följ ”Ett annat liv på Facebook” för att inte missa några uppdateringar från Ann-Louise:
