Plötsligt står han framför mig. Claes. Mannen som i sex år levt ett annat liv jämfört med ekorrhjulet i Sverige. 2009 fick han nog och lämnade allt. Idag äger han ingenting mer än det han går och står i.
När vi först fick kontakt befann han sig i Katmandu i Nepal och meddelade att han nu levde sitt liv i frihet.
Två dagar senare händer det som inte får hända. Marken i och omkring Katmandu börjar skaka. Och det är inte lite.
– Fast mark har fått en helt annan betydelse, säger Claes där han står med båda fötterna tryggt på Khao San Road i Bangkok.
Foto: Claes Svedberg
Jag förstår honom. Några dagar efter det kraftiga skalvet i Nepal som skördat tusentals människoliv insåg Claes, som för tillfället bodde på ett guesthouse i Katmandu, att han mer var en börda än till hjälp i katastrofområdet.
Han lyckades sätta sig på ett plan till Bangladesh och kunde senare ta sig vidare till Thailand och Bangkok. Han har försökt få kontakt med sina vänner och även skickat pengar till dem för att hjälpa.
Vi står och samtalar i ena ändan av Khao San Road. Just här står en stor glaslåda fylld med sedlar av olika valörer av Thailands bath. Det är pengar som samlats in och ska skickas till Nepal för att hjälpa de drabbade.
Claes är samlad men märkbart berörd av vad som hänt. Han berättar den ena lilla historien efter den andra om de sista dagarna i Nepal.
– Det andra skalvet var värre än det första, säger han.
Tanken från början med vår kontakt var att Claes skulle berätta hur hans nya liv sätt ut. Ett liv utan prylar. Ett liv utan måsten. Ett liv utan krav. Den intervjun får av naturliga skäl vänta lite.
Och nu får den en annan infallsvinkel. Efter ett jordskalv som det i Nepal blir det extremt tydligt vad som egentligen betyder något i livet. Det spelar ingen roll vad du har för bil, kläder eller hus. Om du har den senaste iphonen eller de snyggaste solglasögonen. Marken skakar lika mycket– för alla.
Och Claes vet nu för tiden verkligen hur han tar sig an livets toppar och dalar.
– Allt löser sig.
Det är de sista ord vi uttalar innan vi skiljs åt i folkmyllret.
Foto: Privat
Claes är min hjälte.
Kommentarer är stängda.